Icke beglina på trator, noggranna I låktråägande at former och lätta att underkasta en herrskande vilja; papuanerne äro lätt retade, bullersamma i sitt sätt, lediga i tal och åtbörder samt otåliga vid allt slags tvång. Slutligen behandla malaierna, trots det dåliga rykte de fått om sig, främlingar med höflighet och gästfrihet, medan papuanerne, åtminstone i Nya Guinea, utan krus massakrera hvarje tilllallig besökande. Efter allt hvad man hört om malaiernes blodtörst och förrädiskhet, är det icke litet öfverraskande att sinna, det mr Wallace ser sig kunna efter en lång sammanvaro med dem gifva dem ett helt annat vitsord. Han reste nästan utan följe från 6 till ö; han vistades hela månader bland dess vilde innebyggare och öfverlemnade sitt lif helt och nållet i deras händer, och han kände sig här i det hela ta get åtskilligt säkrare än på Londons gator. Det ser nästan ut som skulle han, ifall han ville uppdraga en jemtörelse mellan en malais och en ocurops moraliska värde, icke komma att göra densamma mycket smickrande för den senare. Af de malaiska och papuanska racernas karakteristiska egenskaper kan man lätt göra sig en slutsats om deras framtid. Malaierna underkasta sig främmande ötvervälde samt trifvas och föröka sig under detsamma. Ön Java, gynnad af hvarje naturens gåfva, är äfven skådeplatsen för en af kolonisationens största triumfer. Befolkningen hade der mellan åren 1825 och 1850 tillvuxit från 5 )2 million till 9 12 mill. och uppsteg år 1865 till mer än 14 mill, hvilket utvisar en tillväxt af 50 9, på femton år. Medelantalet innebyggare på qvadratmilen var 368 eller dubbelt så mycket som det hvilket förefinnes i det bördiga presidentskapet Bengalen i Ostindien och fullt en tredjedel mera än Storbritaniens och Irlands enligt sista folkräkningen. Å andra sidan synes den papuanska racen, fysiskt öfverlägsen malaierna, dömd till att utslockna tillfölje af dess obenägenhet att harmonisera med främmande elsmenter. Den stora ön Nya Guinea är praktiskt tillsluten för främlingar genom innevånarnes skoningslösa och outplånliga fientlighet, och då verldsnödvändigheten fordrar dess kolonisation, skall hvarje tum af dess mark bli till det yttersta försvarad. Malaien som är belåten med att hugga ved och bära vatten kan örverlefva, men den krigiske papuanaren, som hvarken vill underkasta sig nationalt slafveri eller arbete måste försvinna för den hvite mannen lika säkert som vargen och tigern göra det. Men vi böra ej förgäta att ethnologi ej var hufvudändamålet med mr Wallaces resor. Den malaiska arkipelagen är icke blott en ny mark för den resande utan äfven ett utomordentligt rikt fält för naturhistorikern, isynnerhet entomologen. Mr Wallace är en entusiastisk entomolog — utan entusiasm skulle väl ingen kunna förmå sig att handskas med insekter af groteskt och motbjudande utseende och en obehaglig förmåga att bitas och stickas. Men då en man kan uppriktigt lyckönska sig till att ha upptäckt en syperb vägglus i sitt sofrum, kan hans entusiasm icke längre blifva satt i tvifvelsmål. Och, såsom ofta är fallet med folk som icke hysa någon fruktan, hvarje krypande kräk tycktes känna och respektera mr Wallace. Osantliga spindlar med stora bårbeklädda kroppar sutto dolda i vecken af hans sängomhänge och stirrade på honom; hundrafotingar gömde sig under hans hufvudkudde; tusentotingar, ännu mera uppmärksamma mot honom kröpo in i hans bår; lekfulla skorpioner, med sin giftiga svans högt upplyftad, tittade fram ur hans lådor upp från hans bord och marscherade kring honom likt en lifvakt; och likväl blef han aldrig biten eller stungen under tolf års vistande i tropikerna. Endast de okufliga myrorna förorsakade honom åtskilliga stunder af sörargelse. Af sex slags myror begäfvade med en outtröttlig flit och omättlig appetit, förtära de som slagen allt som ej är isoleradt med vatten och det sjette kan simma. Så snart mr Wallaco anlände till ett hus infunno sig äfven bans vänner myrorna. Vid Dorey i Nya Guinea besökte de honom i stort antal, byggde ett näste öfver hans hutvud och konstruerade talrika tunn ar ned genom hvarje sängstolpe för att underlätta närmare kommunikationer. De bortförde midt för hans näsa de insekter han höll på att preparera, de ryckte dem från te kort på hvilka han fästat dem med gummi ch slukade dem, insekterna först och korten sedermera. De svärmade öfver hans händer, msigte och kropp, och då han slutade sitt arvete och gick till sängs, gingo de till sängs ned honom. Och likväl, säger mr Wallace d(skedligt, var detta icke ett glupskt slags nvror. De voro snarare återhållsamma och sketiska till sina vanor; men o himmel! huudana måste då icke verkligen glupska myor vara! Man kan få någon id om mångalden af insektslifvet på dessa öar, då man ör att blott inom ett enda slägte. den långmA dd dd — — — — — — — O LL — —