JSKÅ SolAALECTLIAN tj 4!0 l1å1 11—177 ddö5 mkring som hungriga hundar. De äro smutiga, dumma, känslolösa vildar, lägre än djur. för en liten tår bränvin göra de gladt hvilet pigarbete som helst; men då de ej använlas på detta sätt stjäla de. De äro sådana tortjutvar, att hvarje stöld som begås i granaskapet at en kasern antages algjordt ha blitvit begången af dem; det är osäkert alt lemna å mycket som en trästol nattetid på en balkong, då man väntar att några soldater skola passera förbi. I afseende på kosten, är den engelske soldaten välföddast, dernäst den franske och å den österrikiske. Franska soldaterna ha två skälp. förträffligt hvitt bröd dagligen, två rationer soppa och en ration kokadt kött. Maten är mycket god, soppan alltid krafug och väl försedd med grönsaker. De franska m:litärkockarne sätta sin ära i att höra deras soppa berömmas; den värsta förolämpning man kan säga dem är att kalla den lavasse (talgvatten). Preussiska soldaterna äta ett otäckt svart bröd, deras soppa är för det mesta hokad af bönor eller gula ärter; deras kött, ko kadt oxkött eller tet skinka, är rätt drägligt, men det är alltid otillräckligt. Preussaren är en storätare och kunde smälta tre gånger så mycket som styrelsen består honom. Ryska soldaternas föda är usel, öfverstarne bruka taga en god procent af de summor som anförtros åt dem för soldaternas rationer. Spar till en sådan lörsnillning märkas öfverallt i de ryska soldatbarackerna, hvarest smutsen och osnyggheten äro till den grad vådliga, att lukten från en rysk barack förpestar hela grann skapet under den varma årstiden. Turkiska soldaterna födas med ris, som de blanda upp med hvad de kunna komma öfver. I krigst a för hvarje turkiskt regemente med sig sin fälikittel, som det anser helig, och att förlora denna kittel anses för en lika stor skam som det anses i andra armåber att förlora en fana. Hvarken de italienska eller spanska soldaterna äro svårfödda; isynnerhet de senare äro förundransvärdt måttliga. En spansk soldat har fått en middag fullkomligt i sin smak, då han ätit några skedar tjock ärtsoppa och I: tet med lök gnidet bröd. Ilan dricker aldriv; hans penningar användas till tobak och frukt. En spansk soldat skulle ej mottaga ett glas vin; vill man bjuda honom på något, skubl man bjuda honom på en cigarette. I moraliskt afseende står den tyske soldaten jemförelsevis högt; han är samvetsgrann, och om han är skyldig penningar betalar han. Den franske soldaten är i detta afseende ej så noga. Den som är nog dåraktig att låna penningar åt en fransk soldat får stå sin risk, ty skulder, som en sådan ådragit sig, äro ej gällande intör lagen. Hvad de ryska soldaterna beträffar, stå de i afseende på moralitet och heder på samma höjd som missdådareklassen i andra länder. Detta är så bekant, att det ej sör många år sedan fortfarande var vanligt att straffa brottslivgar genom att göra dem till simpla soldater. Det finnes nästan lika många olikheter mellan de särskilda ländernas officerare som mellan deras soldater. Den engelske subalternofficeraren, som tillbringar sin tid med aut spela cricket, som ströfvar omkring sin gar nisonsort i jagtrock och filthatt, som går på bjudningar i svarta kläder och hvit halsduk och som tyckes blygas öfver att visa sig i uniform, är en typ, med hvilken kontinenten ej har något jemförligt. Inom franska armöcn kan man indela hela officerskåren i sådana som höjt sig upp ur lederna och sådana som gått igenom S:t Cyr och Polytekniska skolan; de förra äro, besynnerligt nog, minst populara hos manskapet, sannolikt af det dubbla skålet att de ha minst penningar och äro strängare i afseende på disciplinen. Parvenyotsicerarne och de från S:t Cyr hålla sig i allmarhet på ett böfligt afstånd ifrån hvarandra, ei så mycket af jalousi, (ehuru ålven den gor sitt till) som derföre att de förstnämndas inskränkta tillgångar göra det till en nodvandighet för dem att iakttaga sparsamhet och dersöre afhälla dem från lifvet på kafeerna. I de flesta garnisonsstäder bilda de ossicerare som ha penningar en mess och spisa pa hoteller; de betala 2 francs 50 centimer om dagen och erhålla trukost och middag för denna summa. Naturligtvis är kosten enkel, men den är öfverflödig jemförd med parvenyollicerns, som äter sin middag på marketenteriet för 75 centimer. På senare tiden har franska regeringen försökt uppmuntra mess-systemet, såsom ledande till mera gemensamhet olticerarne emellan. För detta ändamål ha rymliga messrum, biljardrum och kafeer blifvit inrättade vid de vigtigare kasernerna. Matvaror, vin, kafle och likörer tillbandahållas till blotta inköpspriset, och utgifterna för bordslinne, porslin etc. tages ur regementets sond, det vill säga af allmänna medel. Systemet tyckes ock ha vunnit framgång vid nägra andra än gardesregementena. Oificerarne vid guiderna och kejserl. gardet äro de enda som sätta en stolthet i att invitera främlingar till Oona bcear Ach sam kunnna scifva dam en lika