Teater. Maria Stuart i Skotland af Björnstjerne Björnson. II. Det är fest på Holyroods slott. Blommor, juveler, ljusfloder, praktfulla drägter, behag, blixtar ur ögonen och intriger. Skön och strålande tråder Maria Stuart (m:ll Aberg) dansen, omgifven af sitt hof. Hon är drottning både i makt och skönhet. Afsides stå tvenne presbyterianska adeismän, för hvilka de dansande paren vrida sig såsom maskar i solskenet och musiken leker med helvetets eldslågor. Marias gemål, den 19-årige Darnley (hr Ahlström) träder in i salen och betraktar dansen. Han är förälskad och hänförd. För honom är hvarje hennes rörelse full af solglimtar. Då hon böjer sig, faller skugga, då hon höjer sig, ljusnar det, då hon svälvar framåt, klappa hjertan i hennes takt. Skalden har här genast inkastat väldiga krafter: kärlek och religiöst-politisk fanatism vridande sig som maskar i solskenet kring den sköna och stolta drottningen. Dansen slutar. Gästerna gå att supera. Maria är allena med Darnley. Han klagar öfver, att ban ej mera är älskad. I passionerade uttryck bönfaller han om hennes genkärlek, som han törspillt. Det är en dialog, som mästerligt tecknar ett sällsamt moment i historien och troget återgifver de båda makarnes karakter. Drottningen: Visa dig som en man; vid Gud, jag är en qvinna! Darnley: Ah, blott denna blixt ur ögat, blott denna rörelse, och jag älskar dig åter till raseri! Drottningen: Ja, älska kan du, Henrik! Darnley : Men du kan ej, Maria! Drottningen (ler). Darnley: Det leendet säger både ja och nej, men der är tusende af hvartdera, och jag kan ej räkna. Drottningen: Det är också blott en page, som räknar sin herrskarinnas leenden. Darnley: Visste jag någon, som försökte det, så dödade jag honom! Drottningen: Svartsjuka är också ett pagefel. Darnley: Det är omöjligt att älska Eder, utan att bli svartsjuk. Drottningen: Inte heller då jag gifver genkärlek ? Darnley: Nej; ty ni gifver aldrig annorlunda, än att ni har något qvar. Drottningen: Stackars Darnley! Darnley: Vore du i stånd till att hysa medlidande, så borttoge du sjukdomens orsak — så aflägsnade du den, som gör mig ondt. Drottningen: Då måste jag skilja mig vid hela mitt hof. Darnley: Nej, blott vid en!