ig på anständigt vis. Då IL. bäröfver blef så förvittrad, att han tog till sabelfästet, gaf O. honom i nastigheten en örfil så att han, full och raglande, föll hklänges i gatan. Ö. befallte nu nattväktarne att ortbära honom till vaktkontoret. Ett vitine upplyste. att L. derunder i tyngden och motsträtvisheten n gång föll med hufvudet framstupa mot gatstenarne. ufter ett par timmars hvila i vakten sprang L. hem, lvarlemnande både kask och sabel. Sedan han efter hemkomsten kommit i säng uppsteg han ej mera, tan dog några dagar derefter. Så långt polisundersökningen. Vidare är det allmänt bekant att L. uti rusigt eller halfrusigt tillstånd var en högst grälaktig och kitslig person mot hvem han påträffade, känd ller okänd, men i öfrigt en duglig militär, fastän hård mot sina underhafvande, och att han för ett par år sedan blef en afton öfverfallen och så illa viskad och slagen att han en lång tid var sängliggande. Tjusmani. Tidn. Kalmar berättar följande: År 1866 tilltalades vid härvarande rådhusrätt en ung hustru till en dräng här i staden för stöld. Den 22åriga qvinnan erkände sitt brott, men kunde celler ville ej uppgifva hvad som förmått henne till detsamma. Ilon var född af aktningsvärda föräldrar — bondfolk i en församling nära staden — hade välartade syskon, var lyckligt gift och i goda ekonomiska omständigheter. Frånvaron af alla mildrande omständigheter ådrog henne högsta straffmåttet för första resan stöld; sex månaders straffarbete och 5 ärs förlust af medborgerligt förtroende. — Straffet kunde dock ej afhålla henne från återfall. D. 19 d:s stod den olyckliga — Brita Maria Jonsson är henneg namn — åter iklädd den nesliga fångdrägten inför rådhusrätten å cellfangelset. IIon erkände öppet, fastän med nästan ohörbar röst, att hon genom inbrott i en byrå frånstulit drängen Petersson, i tjenst hos handl. Rosen, 10 rdr. Ej heller nu hade nöden drifvit henne dertill; hennes vilkor hade snarare förbättrats under de senare åren, mannen var nu bodkarl och hade eget hus. Angifven för ännu en inbrottsstöld hos bodkarlen J. Johansson, som förlorat 14 rdr i penningar jemte något kaffe och socker, nekade hon bestämdt härtill; och då någon bevisning om hennes brottslighet i detta fall ej kunde förebringas, dömdes hon att för erkända andra resan stöld i förening med första resan inbrott, undergå straffarbete i två år och fyra månader samt att1 sju år utöfver redan bestämd tid vara medborgerligt förtroende förlustig. — Eao ulf i sårakläder har i dessa dagar blifvit häktad i Ystad. Den i nämnde stad utkommande tidn. Skänska Telegrafen omtalar mannens meriter på följande sätt: — För 14 dagar sedan hitkom från Bornholm en person, som uppgaf sig heta Olsson, i sällskap med en tegelhandlare Jens Christienssen från nämnde o och tog in på Hotel du Sud. Oleson, som gjort en utflykt till Bornholm för att roa sig, utgaf sig der för baptist och mycket helig samt gjorde bekantskap med Christienssen, som befann sig i någon penningeförlägenhet, oaktadt han hade fastighet. Olsson lofvade frankt att hjelpa den saken, och sade sig ega pengar i Stockholms bank. som Christienssen kunde få låna mot inteckning. Emellertid sade sig Olsson hafva länt ut sina medhafda pengar på Bornholm, hvarför han föreslog Christienssen att följa med till Stockholm och lägga ut respengar, så skulle han få sitt behöfliga belopp. Denne var enfaldig nog att gå in derpå och Olsson tilllarrade sig först i Rönne 18 rdr och sedan då de kommo till Ystad ytterligare 10 rdr. Här sade sig Olsson först skola söka en person och bad danske emellertid se sig omkring i staden. Då dansken återkom till hotellet var Olsson försvunnen och hade dertill medtagit Christienssena reseftekter. Den scnare anmälde straxt saken för polisen och Olsson greps på aftonen just som han skulle sätta sig på er vagn och resa från staden. Vid de förhör som hållits med Olsson, och dc upplysningar som ingått, har utrönts, att han, som ömsom kallat sig Pehrson, Wikander, Lindblom ni fl. namn, förut varit straffad för flera stölder och bedrägerier, neml. i Malmö redan 1864, för delaktigphet i en större kopparstöld från franska ängavarner derstädes, i Köpenhamn och i Helsingborg, hvarför utan han begått bedrägerier i Halland, Småland och Skåne, derför han kommer att befordras till ransakning vid ätskilliga domstolar. Att karlen har ännu mycket på sitt samveto som han ej velat fram med, är utan tvifvel. För atkomsten at ett silfverreperterur, som han här afytt rat för underpris, kan han ej göra reda. Innan han begaf sig ut till Bornholm, uppträdd: han i Småland som en ifrig konventikel-predikant och tillnarrade sig der, utom kläder o. a. saker, under förevänning af en kort resa till sina trosbröder i Skåne, penningar af en del fattiga, för att derför uppköpa spanmal åt dem, hvaraf de, enfaldige och lattrogne, naturligtvis icke fingo se röken.