blef ett manifest, som undertecknades af Bancel, Bethmont, Desscause, Dorian, lÄsquiros, Favre, Ferry, Gambetta, Pages, Montpeyroux, Remy, Jouvencel, Larrieu, Lecesne, Magne, Ordinaire, Pelletan, Picard, Simon, Tachard. Dessa förklara i manifestet, att de ej vilja infinna sig d. 26 Okt. i lagstiftande kårens sessionssal, för att icke föranleda några farliga yttringar, utan vilja de heldre afvakta sessionens början och då förbehålla sig de vidare mått och steg, som kunna tagas. Det vill häraf synas som att venstern ännu icke kunnat enas om något bestämdt program. Emellertid har sagda manifest ej undertecknats af Raspail, den ende deputerade som ännu icke afstått från Oktoberdemonstrationen. Hans valmän i Lyon ha dock i ett öppet bref förklarat för honom, att de Åäro af den åsigt, att det skulle vara klokt, om deras representant afhölle sig d. 26 Okt. från deltagande i en opininosyttring, hvilken de anse för en manöver mot demokratien. Raapail kan således, äfven han, hålla sig lugnt hemma. Till denna teckning af situationen i Frankrike foga vi följande uttalanden i parisertidn. National: om några veckor skola landets representanter sammanträda, för att göra regeringen bekant med nationens önskningar, för att i öfverenstämmelse med regeringen iägga sista handen vid det glädjande verk, som påbörjades med senatskonsultan, kortligen, för att låta regeringen veta, i hvilken riktning landet vill, att dess angelägenheter skola ledas såväl inåt som utåt. Det är med afsigt, som vi äfven nämna de yttre förhållandena, och vi göra det med eftertryck, emedan de lika väl som de inre tillhöra lagstiftande kårens område och isynnerhet i närvarande stund ha lika stort anspråk på representanternas uppmärksambet. Genom att sträfva för den största möjliga frihet, arbeta de dessutom i lika hög grad för fäderneslandets lycka utåt, som för dess inre väl. Frankrike kan omöjligen sjunka ned från den plats, som tillkommer detsamma bland nationerna, och för denna plats har det ännu mindre att tacka sitt landområdes vidd, än det inflytande, som det genom sitt exempel alltid utöfvat i afseende på utbredningen at frihetens och jemlikhetens ideer i verlden ... Genom att utvidga Frank rikes frioch rättigheter skall den församling, som snart skall sammanträda, gifva eu förkrossande svar på utmaningar, hvilka ej kunna gå obemärkta, och på handlingar, som det är en pligt att afvärja. Äro vi icke längre söner af hjeltarne åren 1789 och 1792, och skola vi tillåta, att våra fäders eröfringar sättas på spel? Om friheten än måste kämpa mot många fördomar i det inre, är det likväl utåt, som hon har sina fruktansvärdaste fiender. — Frankrike har varnats af tilldragelser, hvilka nyligen egt rum i utlandet, och dess representanter skola ej underlåta att begära upplysning af regeringen om dess allianser och utrikespolitik. Från Frankrike skrifves i öfrigt, att kejsarinnan Eugenie at sultanen erhållit tillåtelse att få inköpa den vid berget David i Palestina befintliga terräng, på hvilken den hel. jungfruns graf skall finnas. Hon betalar fö: densamma 20,000 fres. En massa handels-commiser har förenat sig med sina kamrater och gjort strike. Iläromdagen drog ett antal dylika genom gatorna i Paris, för att uppmana commiserna i de olika magasinerna att deltaga i striken. Å Rue Vivienne stötte de på en afdelning po lisbetjenter. som företogo några häktningar. 600 commiseer samlades d. 16 d:s i Cas des Halles Centrales, der man brännmärkte nam nen på de commisor, som vägrat deltaga i striden. Dagen derefter hade de ett stort möte i Cirque de YImperrtrice. Allt gick lugnt till väga. Tanken på att ersätta dessa biträden med fruntimmer utbreder sig allt mera. Upproret i Spanien anses nu bestämdt vara undertryckt. Man slåss visserligen ännu på några få punkter, men något egentligt motstånd är det ej tal om. Prim har också uppträdt med jernhand mot anarkien. Alla de deputerade, som svikit sin pligt och gjort gemensam sak med de upproriska mot sörsatningen, skola ställas till ansvar inför domstolarne, och diktaturen skall upprättbållas, tills lugnet blifvit fullständigt återupprättadt. Regenten, marskalk Serrano, tycktes vid detta tillfälle hafva helt och hållet trädt i skuggan för Prim. Enligt Times visa sig äfven på Cuba förhållandena mera gynnsamma för regeringen. De upproriska ha umgåtts skoningslöst med sockerplantager, sockerfabriker och annan egendom, så att de stora egendomsegarne omsider funnit sig föranlåtna att understödja regeringen. Englands press förordar ifrigt, att en del af det numera öde invalidpalatset i Greenwich skall användas till en sjömansskola för