ocksä rika bokaamlare, dom alls icke fråga efter om de af samma bok, blott den är sällsynt, köpa några exemplar till högt pris, endast för att få ett vackrare exemplar än de som egas förut. Här finnes en samlare, som endast samlar sådana tryckta saker, som röra hufvudstaden, och den samlingen upptager redan en mängd hyllor från golf till tak. Men här finnes en samlare, om hvilken jag nu egentligen vill tala, derföre att han utvecklat en energi som få. Han är egentligen afsärsman, men det hindrar honom ej att vara bokkännare och boksamlare. K. biblioteket hade en ofantlig mängd tryckta naker?, som borde sorteras, ordnas, katalogiseras och hvad det nu heter. Men k. biblioteket har alldeles för få tjenstemän och dessa hade ändå fullt upp att göra. Då erbjöds åt den nyss antydde affärsmannen-bokkännaren att taga ihop med de der tryckta sakerna. Arvode kunde ej bestås, ty dertill saknades medel, men i stället fick han löfte om att af sådana saker som förekom i flera exemplar erhålla ett. Då han likvisst hvarje förmiddag måste vara på det kontor, der han hade anställning, tillbringade han alla aftnarne och till långt in på nätterna med de lika kära som dammiga luntorna. Omkring två år användes för detta sorteringsarbete. Under tiden och äfven etteråt gjorde han sjelf flera intressanta bokköp och blef allt mera rik som samlare. Men så kom krisen och han såg sig nödsakad att afyttra sina kära samlingar, böckor i äldre och nyare vitterhet, dramatik, romaner, psalmbokseditioner, tidningar, lärda och vittra tidskrifter etc. etc., af hvilka en stor del äldre skrifter äro mycket sällsynta; det hela utgjorde nära 2000 nummer. En mängd tryckta saker voro ordnade i bundtar. De betydligaste inropen gjordes af öfverstekammarjunkaren frih. C. J. Bonde, älderman Westin, kamrer Werner, grefve Manderström m. fl. alla samlare. Bland den stora samlingen af äldre teaterpjeser förekom en högat sällsynt, med hvilken en rätt kuriös historia är förknippad. Den har till titel: La Desertrice eller Rymmerskan. Farce, bestående af Tolf scener, dels i action, dels i relation: blott för at läsas af dem som roa sig at läsa. Motto: -Så slog min räkning felt, ack Frihet min Gudinna! — — v. Dahlin i Traged. Brynhilda. Stockholm. Tryckt i Kongl. Tryckeriet, 1786. På titelbladet är klistradt ett litet ioke illa utfördt kopparstick, föreställande ett äkdon med fyra personer bevakade af ryt tare, med underskrift: Just så såg det ut7. Enligt de forskningar som bibliotekarien Klemming och protokollssekreter Dahlgren anställt, hade pjesen och planschen afseende på en tilldragelse i teaterverlden med franska aktrisen fru Hus, som förehaft ett lekande äfventyr. I pjesen synes hon uppträda under namnet Melodine såsom erfaren rådgifverska åt rymmerskan Superlative. Pjesen blef strängt indragen och förstörd, samt ansågs länge alldeles förlorad, till dess en undangömd bundt. med ungefär ett dussin examplar, många år efteråt kom i dagen. Faktiskt är att fru Hus — von särdeles förtjenstfull skådespelerska!. säger Dahlgren — 1786 begärde sitt afsked, men då detta vägrades gjorde hon ett försök att rymma från Stockholm, hvilket dock upptäcktes och blef hon återförd. Följande året erhöll hon på enträgen begäran afsked och begaf sig till Ryssland. Hvad som gör denna teaterpjes, hvilken aldrig uppfördes, isynnerhe! märklig, är att den tillskrifves — Gustaf III. Göran.