hon sig upp, stack sina små nakna fötter i ett par guldbroderade summetstofflor, och slätade ut vecken på sin vida och asläpande klädning af svart sammet, hvilken kring lifvet sammanhölls af ett mörkrödt sidenskärp. Detta var samma lilla flicka, som i Auxerre tillhörde lindansaren Fanfreluches trupp. Dolores, så var hennes namn, hade vaknat en morgon förtviflad vid tanken på sitt armod och längtande ofter nöjen och guld. Fem år derefter var hon en af de mest firade qviunorna i Paris. Oaktadt de romantiska äfventyr hon derunder haft, hade dock gitanan Dolorös aldrig förlorat sin bror Munito ur sigte, ehuru hon aldrig kunnat förmå den stolte lindansaren att dela sitt öfverflöd. Så ofta det varit henne möjligt, hade hon under sina irrfärder besökt Toulon för att råka sin fosterfar Fanfreluche. Munito hade nu en månad vistas i Paris och de båda syskonen arbetade gemensamt på att hindra Manuel de Maugevilles giftermål med baronessan de Plancbe-Mibray och på samma gång väcka den sistnämndas intresse för Faufreluche. Innan Munito smög sig in i baronessans trädgård, hade han besökt sin syster och lofvat att hvad som än inträffade underrätta Dolorås derom. Det var också med lifligt intresse hon lyssnade till hans med upprörd, osäker röst afgifna skildring om sitt och baronessans sam