Från Utlandet. Det transka kejsardömet har redan nu illsälle att se, det en utsträckt yttrandefrihet alls icke innebär någonting farligt, utan tvärtom har i sig sitt eget korrektiv, om den missbrukas. Man är neml. der vittne till ett besynnerligt omslag i afseende på den radikala pressen, hvilken först rönte så lifliga sympaler, äfven då dess opposition var af våldsam natur. Jägtande efter solkgunst och upptänd af ett ytterligt hat började den olutligen rasa och offentliggjorde de vansinnigaste och lumpnaste diatriber mot kejsardömet och äfven mot kejsarens person, hvars iräkade sjukdom tillochmed föranledde en cynisk stickel att förlöjliga olyckan. Allt detta gjorde, att man slutligen fick ögonen öppna för felen hos denna press och började draga öronen åt sig för upphetsanden, hvilka syntes skola leda till en revolution, som måste sätta den allmänna säkerheten i fara. Sjelfva de radikala tidningsskrifvarne började känna sig vara på ett sluttande plan, hvarå de kunde lätteligen halka. Så ha fem redaktörer i det vilda bladet Reforme lemnat detsamma och offentligen framhållit såsom skäl härför, att bladet fortfar med att taga till ordet för ett uppror, fastän erfarenheten visat, att friheten alltid måste lida, då man tillgriper dylika mått och steg. Den politik, som Kforme förfäktar, skrifva de, är densamma, som ledde till republikens undergång. De försäkra, att de nu som förut hylla republikanska åsigter, och att de sottsarande vilja kämpa för republiken; men de vilja nå sitt mål genom den allmänna meningen och den allmänna rösträtten. Vidare kan anföras att Siecle tar familjen Hugos organ Rappel i tukt och Herrans förmaning, derför att detta radikala blad tortfarande söker upphetsa arbetarne till en emöt, fastän det af flera skäl borde vid detta tillfälle hålla sig något moderat. Dess egentlige ledare befinner sig i säkerhet på en af de normanniska öarne, och det gör ej något godt intryck, att han på afständ underblåser ett uppror, tör hvilket det tillkommer honom