Eåttegängsoch Polissaker. NVBoliskammaren. Helena Ohman, som sysselsätter sig med försaljning af bindvaror m. m., hade nyligen angifvit qvinspersonen Kristina Schultz samt skomakeriarbetaren A. J. Linderlund och f. husaren Johan Nyman för ett temligen fräckt bedrägeri. Öhman hade nemligen flera gånger fått bref, som blifvit framburna dels af nämnde Nyman, dels af en flicka, och i hvilka hon hotades med att, ifall hon ej ville betala penningar till brefskrifvarne, skulle hon bli anklagad för att ha fördrifvit foster. Vittnen, hade det yttrats, skulle man nog få på saken, en angenäm ötvertygelse som sedermera hade blifvit muntligen bekräftad af en eller annan bland de tilltalade, som försäkrat, att falska vitten lätt kunde anskaffas. Hon hade derföre slutligen för att icke utsätta sig för de falska vittnesmålen lemnat Kristina Schultz 50 rdr. Vid förhöret som egde rum i går voro såväl de ofvannämnde personerna som äfven hustru Nyman m. tl närvarande. Kristina Schultz medgaf att hon emottagit tretio rdr af Helena Öhman, men på ett helt annat konto än det omnämnda. Maålets beskaffenhet förbjuder oss att ingå i vidare detaljer, hvilka dessutom af elaka och snabba qvinnotungor samt högst obehagliga manspersoners utlåtanden gjordes ytterst onjutbara för anständiga öron. Uppgifterna lemnade icke heller någon säker juridisk hållhake på mer än ev af de tilltalade, Kristina Schultz, som tillfölje af att hon erkänt sig ha emottagit de 30 rarna förklarades skyldig att träda i häkte. Linderlund, känd såsom advokat, och Nyman, honom i allo lik, hade deremot intet värre bevis emot sig än att de torblefvo oantastade tills nästa förhör.