annars konservativa Voss. Zeit. säger i anledning af den finansiela frågan: Med åvägabringandet af ordning i finanserna tår man ej dröja, och de uppoffringar, som dertill erfordrag, får man ej sky — så heter det i trontalet. Men huru öfverensstämmer detta och fredsförsäkringarne med tidningsunderrättelserna om, att kompanierna i de preussiska bataljonerna skola förstärkas med 30 man, att hemförlofningarne inom hären skola uppskjutas och inkallandet under fanorna påskyndas? Under nu rådande stora sparsamhetssystem äro vi begärliga efter att lära känna öfverskridandena i budgetens utgifter, och detta så mycket mera, som chausseer och jernvägsanläggningar ha lidit nöd. I afseende på dylika hinder i den inre samfärdseln har trontalet icke varit lyckligt, då det talar om en Futveckling af samfärdseln. Om Ostersjöprovinserna ej kunna bringa något igenom den ryska muren, om Memelboerna icke få någon jernväg till Tilsit, om de till på köpet skola betala högre skatter, utan att likväl kunna vara säkra om att ernå något, och om folkrepresentationen ej erhåller någon säkerhet för en bättre skattetördelning eller en bättre finanskontroll eller ett större inflytande på inkomsternas använduing, — hvad intresse har landet då af att genom nya uppoffringar upprätthålla ett system med stigande fordringar och aftagande resultater? Kretsloppet är tullbordadt. Penningfrågan har under loppet at ett år vandrat från den preussiska landtdagen till riksdagen och från denna till tullparlamentet, nu vänder hon tillbaka till sin källa. Med förvåning och stilla rysning ha representanterna från landsorten i hvita salen erfarit, hvad man begär af dem. Hvad siffrorna angår, tillåta de konservativa sig äfven att göra opposition; det skall bli hr v. der Heydts uppgift att åvägabringa ordning i finanserna på en annan väg, än den nu föreslagna. Nya skatter kunna bilda regeringens program för nästa års val; eftersom dessa äro så nära förestående, skola de deputerade af alla partier, såsom vi hoppas, bilda ett flertal, som begär, att hela frågan må hänvisas till valmännen. I de demokratiska tidningarne äro angreppen mot regeringens finansförslag vida häftigare. Frankf. Zeit. säger: Preussen ejunker allt djopare och djupare ned i skuldernas afgrund och med Preussen de nordtyska bröderne, som det tagit i sin famn; fven Sydtyskland skall gå samma väg, om det blir delaktigt i lyckan att få bidraga till de preussiska skatterna. För att råga måttet, skall, säges det, nordtyska armeen förökas. Den ende, som skulle kunna förmedla mellan regeringen och representationen, genom den prestige, som hans statsmannarykte törskaffat honom, hr v. Bismarck, sitter i Varoms vass och skär pipor. Ingen at regerin gons öfriga medlemmar är vuxen den häftiga eld, som kamrarne skola rikta mot dem. Det är derför ingalunda omöjligt, att slutet på visan kan helt enkelt bli antingen en systemtörändring inom regeringen eller en ny reaktionär handling af denna, hvars verkningar kunna bli alldeles oberäkneliga. Kampen har inom sjelfva landtdagen inledts med den af Minster väckta interpellarionen, huruvida regeringen inlåtit sig på ett jernvägs-premielån. Handelsministern besvarade interpellationen med den förklaring, att regeringen till principen ej förkastar premielänen; att hon underhandlat med jernvägsbolagen; att förhandlingarne ännu icke äro afslutade och att deras godkännande icke beköfver medverkan af landets representation, — En debatt uppstod, under hvilken Minster bebådade en resolution af innehåll: Antagandet af jornvägspremielånet är oförenligt med landets väl. Stämningen inom de preussiska regeringskretsarne, der man onekligen väntat sig åtskilliga stora frukter af kronprinsens besök i Wien, skall sannolikt nu bli något nedstämd af underrättelsen om, att kejsaren af Osterrike sammanträffar med kejsarinnan af Frankrike i Konstantinopel och som en artig kavaljer beledsagar henne till Suezkanalen, för att närvara vid dennas öppnande. Den framstående ställning, Frankrike intager i Orienten, framträder på många sätt. Så berättas från Konstantinopel, att kejsarinnan Eugenies resa gjort ett starkt intryck på befolkningen, ej allenast i hufvudstaden, utan äfven i provinserna. De vigtigaste städerna, deribland Smyrna, Biussa, Varna, Adrianopel, Saloniki, Sophia, Schumla, Janina m. fl., skola — Ad gen en mycket bitter stämning mot den närvarande ministeren, och allt bebådar häftiga strider i den stundande sessionen. Sjelfva den I