— Göteborg d. 13 Oktober 1869. Väderlekstelegram af gårdagen från pa:serobservatoriet angifver svag vind i engelska Kanalen och Eyvgland samt fortfarande hög barometer i mellersta Europa. Teater. Å Nya Teatern gifves i afton operan Ernani, i hvilken fru Michaeli som Elvira har sin tredje gästroll under besöket denna gång. Af annonsen finner man att fru M. endast ännu en gång före sin afresa kommer att med sin utmärkta sång illustrera operaföreställningarne, och det är derföre att förmoda, det salongen i afton kommer att blifva talrikt befolkad. För älskare af ett godt dramatiskt spektakel med rikt och omvexlande program erbjuder aftonens representation å Mindre Teatern tillfälle att på ett angenämt sätt tillbringa några timmar. Vi hänvisa i öfrigt till annonsafdelningen i dagens nummer. i Aftonbladet har, såsom ett telegram till oss i går meddelade, ombytt hufvudredaktör, i det att hr A. Sohlman lemnat chefskapet för den stora politiska tidningen. Det i går afton anlända numret af nämnde tidning innehåller en skrifvelse af hr Sohlman, som deri kastar en återblick på den tid af tolf år, som förflutit, sedan han öfvertog ledningen af Aftonbladet. Med rätta säger han, att denna tidrymd mnesattar ett vigtigt och intressant skifte i vår politiska och sociala utvecklingshistoria. I denna utveckling har Aftonbladet under hr Sohlmans ledning tagit en verksam del, och tidningens, d. v. 2. hans förtjenster om representationsreformens genomförande skola alltid tillförsäkra honom en framstående plats bland våra dagars politiska män. På det ekonomiska området har Attonbladet verkat för de genomförda liberala reformerna i vår näringsoch handelslagstiftning. För qvinnans höjande, för skolans reformerande, för en vidgad religionsfrihet har hr S. talat månget inflytelserikt ord. För folkbeväpningen har han varit en förkämpe ej blott i ord, utan äfven i handling. Med en fasthet och konseqvens, som förtjenar hvar och ens fulla erkännande, har han fört den skandinaviska enhetstankens talan, och han har gjort det med en värme, som vittnat om den innerligaste öfvertygelse. Detta må vara nog sagdt, för att angifva, hvilken plats hr Sohlman innehaft och för hvilka ideer hans organ städse kämpat. Hans plats skall ej bli lätt att fylla. Att hans ef terträdare, verkställande direktörektören i -Skandia v. häradsh. A. W. Dufva, öfvertagit redaktörskapet för tidningen endast tills vidare, anse vi som sannolikt. Hr Sohlman slutar sin afskedsskrifvelse med följande vackra och sanna ord: Ingen kan bättre än en något erfaren publicist med god vilja, inse huru begränsad förmågan på detta fält är. I vårt land har pressen utvecklat sig temligen raskt och anspråken på densamma äro alltjemt stigande; de äro lika stora, i vissa fall kanske större, än i länder, der till följd af mångdubbelt större folkmängd, pressen kan disponera öfver långt större materiella och intellektuela resurser. Det är icke lätt att ens tillnärmelsevis uppfylla anspråken. En publicist, som kämpar i första ledet, som sköter en ledande tidning i medelpunkten för det politiska och sociala lifvet, befinner sig, isynnerhet under politiskt rörliga tider, under en ständig pressning mellan sköldarne; hans arbete sker icke under lugn och med långvariga förberedelser; det pågår utan rast och ro, under påtryckning af de särskilda partiskiftningarne, af både vänner och fiender. Att under sådana omständigheter begära en konseqvens, som sträcker sig till alla detaljer och tål vid en minutiös granskning, innebär en orimlighet. Lyckligt är, om man deri kan finna den konseqvens i det hela, som kommer af en fullt utbildad grundåsigt och ärlig vilja i sak. Den enda verkliga tillfredsställelse, som ett mångårigt publicistiskt arbete medför, ligger föröfrigt icke uti uppmuntran eller erkännande, utan i medvetandet, att man möjligen kunnat i någon mån bidraga till befrämjandet af en och annan vigtig och allmännyttig sak. Och härmed bringar jag till slut Aftonbladets publik min hjertliga tacksägelse för den välvilja och det öfverseende, som under de förflatna tolt åren kommit detsamma till del. Jag tackar alla politiska och personliga vänner för bistånd med råd och dåd. Jag tackar också alla hederliga motståndare. Lif är strid; ur meningsfejderna framgår sanningen segrande. är lycklig nog att kunna säga, att jag från de politiska striderna icke medför det ringaste personligt agg mot någon; jag skulle vara ännu lyckligare, om deras antal vore ringa, som af politiska anledningar mot mig hysa personlig ovilja. Det är emellertid blott såsom hufvudre daktör och ansvarig utgifvare hr Sohlman nu tagit afsked från Aftonbladets läsare. Han: penna kommer neml. såsom vi tro oss veta att fortfarande tillhöra samma tidning. Må hända skall Aftonbladet sålunda snarare vinn: på den skedda förändringen, enär hr Sohlman: krafter kunna mera odeladt egnas åt det po litiska skriftställeriet än som förut varit fallet