sodra ända arbetschefen, löjtn. Unge, mottog tåget och medföljde. Änkommet till tunnelna norra ända, stannade tåget och återvände till Liljeholmen. Sedermera gjordes en utflygt till Bergsund, hvarifrån man begaf sig till Djurgården, der middag intogs å Hasselbacken. Medlemmarne af beskickningen, som de senaste dagarne besökt samlingarne ä Byströms villa och muset vid Drottninggatan, hade genom hr Christian Hammer antagit inbjudning till Lördagens representation å Mindre teatern. — Kronolastbriggen Gladan, under befäl af kaptenen vid flottan J. C. Österman, anlände natten till i Fredags från Karlskrona till hufvudstaden med diverse effekter för stationen derstädes. — Den i tidningarne nyligen omnämnde löjtnanten vid Svea artillerireg:te L. Schubert, som i några år med mycken utmärkelse tjenstgjort vid franska armen i Algeriet och blitvit dekorerad med hederslegionen, återkom till Stockholm i Tisdags afton och mottogs vid jernvägsstationen at ett större antal af sina regementskamrater, som helsade den tappre kamraten hjertligt välkommen till säderneslandet. — Mill S. Kylander i Lidköping, syster till afl. apotekaren M. Kylander, har, i enlighet med sin broders i lifstiden uttalade önskan, till Farmaceutiska institutet i Stockholm såsom gåfva öfverlemnat hang bokaamling, utgörande öfver 400 band, hvaribland flera värdefulla arbeten i farmaci, kemi, botanik och fysik. : — Maskinvedhuggeriet vid Nybrohamnen har blifvit öfvertaget af grosshandl. L. Fredholm och skall, säger Dag. Nyh., antagligen komma att bli mycket anlitadt af befolkningen i de omgifvande stadsdelarne. — Å Stockholms landskansli försåldes i Fredags trälseskattelägenheten Kråkvik i Huddinge socken af Svartlösa härad, saluvärderad till 26,000 rdr, och inropades af kammarh. A. C. Raab för 24,000 rdr. — Danske löjtnanten F. Bajer höll i Fredags sin första föreläsning om dausk-norska språket och litteraturen i elementarskolans lokal. Hans auditorium utgjordes, säger P. TI. af omkring 80 personer, bland hvilka mer än hälften var fruntimmer. Nordiska Nationalföreningen hade nemligen inköpt ett antal biljetter och låtit genom folkskoleinspektören Meijerberg utdela dem bland lärarinnorna vid härvarande folkskolor. Hr B:s föredrag var ledigt och erkelt; hur mäktig han är sitt ämne, är ännu svårt att afgöra, då denna hans föreläsning en dast var att betrakta som en inledning till de derpå följande. — I Dag. Nyh. för i Lördags läses foljande putslustiga skildring: Ett frispektakel uppfördes i Tisdags afton vic södra bangården. En menageriegare, tysk till nationen, att döma af brytningen, hade nemligen me hela sitt fyroch tvåfota följe då der infnnnit sic för att med bantåget afgå till den i Upsala pågåenut marknaden. Sällskapet utgjordes af en elefant, markattor, ormar, borickor, dresserade hundar med fler: mer och mindre underliga djur, papegojor och andr: faglar icke att förglömma. Någon björn fanns icke med i samlingen, vare sig nu att menageriegaren hyste instinktmessig motvilja för dessa djur eller af annan orsak; men vid bangården fick ban emellerti. lära sig veta hvad det vill säga att ha med björnar att göra. Under menageriets färd från södra bangården till den norra hade en mängd nyfikna dagdrifvare sällat sig till tåget, och denna eftertrupp rakryterades oupphörligt under vägen, så att eskorten slutligen imed säkerhet uppgick till 300 man mtd smått och stort. Djurens och burarnes instufning började emellertid; de närmast stående åskådarne biträdde villigt och oombedda till dess allt var undanstökadt. Den för så mycken artighet och uppmärksamhet utsatte, lycklige egaren af en elefant m. m. hoppades nu att få hvila ut och hemta andan. Men då började en annan dans, en riktig björndans. Man började nemligen i pockande ordalag anfäkta uen stackars mannen om att få betaldt för hjelpen med djurens iustufning. Han betalade så längt kassan räckte, men oförsyntheten började slutligen gå så längt, att alla som stått och sett på också ville ha betaldt. Men då blef mannen topp tunnor rasande och började att betala med annat mynt. Han slog ursinnigt omkring sig och plaggade på de närgångna till höger och venster, och hade icke den vid bangården stationerade poliskonstapeln fätt hjelp af bangårdsservisen, vete Gud huruvida icke denna menagerihistoria kunnat få en tragisk utgång. Tåget,som genom den nu beskrifna tilldragelsen blifvit något uppehållet, signalerade emellertid till afgång, och menageriegaren skyndade in i sin kupe, derifrån han triumferande sände sina björnar en välförtjent afskedshelsning — en lång näsa. A TAR MH 2