Skeppsbranden i Bordeaux. De i går anlända tidningarne innehälla nägra närmare detaljer om denna olycka, hvilka vi här meddela: — Kl. 277 e. m. d. 28 Sept. hördes en törfärande explosion, som injagade fruktan hos stadsboarne. Man såg snart en brinnande massa, hvilken drifven af det stigande flodvattnet nalkades hamnen. Man erfor då att å en lastpråm med petroleum egt rum en explosion. Denna hade förorsakats deraf att sedan pråmen afhemtat en last petroleum i zinkfat på ett utanför hamnen liggande ångfartyg, hade egaren af lastpråmen gått under däck och hemtat en tändsticka för att tända en lykta, vid hvars sken en tulltjensteman skulle päteckna en märkrulla. I samma ögonblick som tändstickan började brinna hördes en förfärlig explosion, liksom af en artilleripark. Tulltjonstemannen och egaren till pråmen, hvilka voro ensamma på denna, störtade sig i vattnet, hvarur de upptogos, den förre illa, den senare lindrigare bränd. Det var väl endast ett enda fat bergolja som sprungit, men detta var tillräckligt för att sätta pråmen i brand. Ett par ångfartyg lyckades emellertid att fästa en kabel vid den brinnande pråmen och bogsera densamma på ett grund, en manöver som dock numera mycket klandras, ty om man fört pråmen längre ut skulle ej den stora olyckan ha inträffat. Huru som helst lyckades man vid halftiotiden på aftonen att, som man tyckte, släcka elden, och faran ansågs nära nog vara öfverstånden. Men då hatsfloden började nå sin högsta punkt höjdes äfven pråmen, dess skrot brast sönder och likt lavan ur en vulkan strömmade den brinnande bergoljan ut på revie:et. Den ofantliga och kompakta eldsmassa som nu utbredde sig öfver vattnet nalkades oblidkeligt redden och liksom fästade sig vid sidorna på de fartyg som befunno sig i dess väg. Snart såg man på alla sidor icke annat än brinnande fartyg, hvars tackling vred sig liksom ormar kring de lågande och knakande masterna. På vattnet summo, till hälften fyllda, zinkfaten likt ofantliga facklor. Detta förfärande och storartade skådespel varade hela natten. Mångfaldiga drag af mod och sjelfuppofkring omtalas trån denna sarans natt. Isynnerhet visade sig sjömännen outtröttliga i att söka rädda de nödställda fartygen, tyvärr i de flesta fall med blott allt för liten framgång. Myndigheternas arrangementer för eldens släckande tadlas deremot allmänt.