Mordet i Pantin. Efter de i går anlända parisertidningarne meddela vi nedanstående, oaktadt sin vidlyf tighet dock fortfarande föga upplysande underrättelser om resultaten af förhören och efterspaningarne i denna hemska affär d. 25 och 26 sistl. September: Traupmann (icke Troppmann) uppgifver Jean och Gustave Kinck som sina medbrottslingar, ehuru, som af nedanstående kan synas, man har flera skäl att antaga det äfven de varit hans offer. Men då Traupmann i tidningarne fick läsa, att man öppet anklagade dessa båda, har han antagligen uppgjort denna version för att sålunda endast framstå som medhjelpare i brottet. Jean Baptiste Traupmann är, enligt sin egen utsago, född i Cernay (Öfver-Rhen). IIan hade nyligen, säger han, i Paris sammanträffat med fadren, Jean Kinck, hvilken då anförtrodde honom sin plan att hämnas på sin otrogna maka och derefter utvandra till Amerika. Traupmann gick in på att vara honom behjelplig vid detta hans förehafvande och hyrde derföre ett rum i Nordbane-hotellet för att der emottaga fru Kincks bref. Gustave hade icke kommit till Paris på samma gång som fadern, utan först en kort tid före mordets utförande. Man hade öfverenskommit om allt, med undantag at sättet för mordets begående, och derpå tillskrifvit fru Kinck att komma till Paris, men då denna i början icke hade kunnat besluta sig derför, hade han, Traupmann, afsändt en sista skrifvelse till henne och detta under den förevändning att hennes man skadat sig i handen. I detta bref uppgafs, att Kinck köpt sig ett hus i Pantin och man stämde möte vid jernbanan kl. 10 på aftonen Söndagen d. 19 September. Fru Kinck anlände emellertid tidigare till Paris än ämnadt var, sökte förgäfves sin man på Nordbanehotellet och begaf sig sedan till mötet vid bangärden. Der var Traupmann henne till mötes och lät henne samt barnen stiga in i en vagn för att föra henne till mannen och sonen. Platsen, der mordgerningerningen skulle begås, var redan på förhand bestämd och han hade dessutom öfverenskommit med den äldre Kinck, att han först skulle ditföra modren ensam. Då emellertid de båda minsta barnen icke ville släppa modren, lät han dem följa med. Då Kinck fick se att de båda barnen voro med, utropade han: landige. förråder du mig? Några hastigt vexlade ord förklarade emellertid sammanhanget och nu störtade de sig alla tre öfver sina offer. Fru Kinck försökte att försvara sig; hon vred knifven ur sin mans hand och sårade honom dermed i armen. Måhända skulle hon också ha lyckats att sätta honom ur stånd att fullborda sitt nedriga dåd, om icke de öfriga mördarne, sedan de affärdat barnen, skyndat till hans hjelp. Traupmann vägrade nu att hemta de andra barnen och Gustave Kinck gick nu i hans ställe. Denne strypte en af sina bröder med en näsduk, som T. lånade honom. Traupmann antager att han till kl. 3 på morgonen uppehållit sig i närheten af Pantin (mordet säger han begicks kl. 11 på aftonen), emedan han ett par gånger gått vilse. Kl. 8 på morgonen hade han anländt till Nordbanehotellet och der sammanträffat med Gustave Kinck, som sade honom att hans fader höll vakt, om mordet skulle bli upptäckt. Kl 11 kom Gustave tillbaka och berättade att allt vore upptäckt och de hade nu beslutat sig för att taga till flykten, dock icke tillsammans, utan hvar och en för sig. Dessförinnan sammanträfade man i Caf parisien, då Kinck till honom öfverlemnade 300 frer och de dokumenter, som han hade på sig vid häktandet. Traupmann omtalade vidare att Kinck vid mordet först formligen söndersargat sin hustru och sina barn samt slutligen med spaden gifvit dem nådestöten. T. gret under hela förhöret och lade mycken ånger i dagen. Han synes mindre frukta schavotten, än den skam han bringar öfver sin mor. Det torde icke böra betviflas, att hans bekännelse innehåller en god del sanning, men efter all anledning är uppgiften om Jean och Gustave Kincks deltagande i mordet endast en fiktion, hvaremot det är mera troligt att det begåtts af Traupmann och några hans medhjelpare. Detta vinner ytterligare stöd genom den arrestering af tvenne misstänkta personer i Håvre, hvarom här nedan talas. Man vill veta att Jean Kinck före sitt äktenskap haft en oäkta son. Möjligen kan denne vara inblandad i saken. Så långt hade man hunnit d. 25. Underrättelserna från Paris af d. 26 meddela att Traupmann forttarande påstår det Kinck, fader och son, äro hans medbrottslingar. Han talar äfven om en tredje medbrottsling, hvars namn dock är obekant. Att Jean Kinck, fadren, är oskyldig i hela saken synes emellertid vara säkert, alldenstund han sedan fem veckor är spårlöst försvunnen. Han har hvarken blifvit sedd i Guebwiller, dit han ämnade resa, eller i Paris. Alla bref, och de äro talrika, hvilka hans hustru under denna tid erhöll från honom, äro skrifna af främmande hand. Hvad Gustave Kinck angår, har man underrättelser om honom ända till d. 16 Sept. Han hade neml. d. 7 Sept. ankommit till Guebwiller, för att derstädes lyfta ett penningebref på posten. Detta bref hade man, såsom bekant, tvenne gånger förut vägrat utlemna till en obekant person, sannolikt Traupmann. Då Gustave Kinck d. 7 Sept. anlände till Guebwiller uppgaf han sig skola lyfta penningarne för sin moders räkning. Öaktadt de anhöriga, som familjen Kinck har i Guebwiller, kände igen honom, ville dock icke postdirektören utlemna penningarne, alldenstund Kinckejhade någon fullmakt. Gustave Kinck syntes för öfrigt förlägen. Han sade att han kommit från Belgien för att begifva sig till on fader, som vore i Paris. Tillfrågad af sina an