dersson inställd till härv. rådhusrätt och förklarade, I sedan han ännu en gång aflagt vittneseden, att det af honom aflagda vittnesmålet vore öfverensstämmande med sanningen; tilläggande vidare, att han ett är efter kontraktets underskrifvande varit J. P. Petters; son följaktig till hrr Levin von Holtens kontor, : hvarest P. hos hr v. H., som då var ensam å kontoret. anhöll att utfå de penning om bolaget var ; honom skyldig, hvarpå hr v. H. svarat att detta icke ! kunde ske, enär P. vore skyldig bolaget skadestånd, och då P. häröfver yttrade missnöje, hade v. H. sagt att P. skulle slippa betala skadeståndet. D. 14 d:s tick det invecklade målet en hel annan vändning i det torparen Andersson anhöll om företräde infor rådhusrätten, hvarest han, djupt rörd, förklarade att han vid de båda föregående tillfällena, då han afgifvit vittnesmål, vittnat falskt, dertill mutad af bröderna Petterson, hvilka lofvat honom 1,500 rdr för öfverresa till Amerika. Han hade alltsedan han första gången vittnade varit plågad af samvetsqval, men dock bekräftat sitt falska vittnesmål, dels at fruktan för fängelsestraff och dels af rädsla för bröderna Petterson, hvilka hotat göra honom olycklig ifall han icke vittnade såsom de instruerat honom. Han hade icke på S års tid varit i Göteborg förr än d 24 sistl. Augusti och hade hvarken hört eller sett något af hvad han uppgifvit, ej heller någonsin varit inne å Levin von Holtens kontor. i bå målet i Tisdags åter förevar till behandling, begärde hr v. II. att få tvenne vittnen hörda, hvilka kunde intyga att ifrågavarande Kylander för dem omtalat att han af J. P. Pettersson blifvit tubbad atvitva falskt vittnesmål, men då J. P. Petterson icke var part i målet, blef detta uppskjutet för Pettersons inkallande. På grund af hvad som i målet förekommit, anmilde sig allmänna åklagaren v. häradshöfd. II. Ilansson, att föra talan mot torparen Johannes Anderson, bruksidkaren J. P. Petterson och bruksegaren Justus Petterson, hvilka båda senare genom kgs befhdes i Elfsborgs län försorg skulle inställas inför härv. rådhusrätt till d. 19 nästk. Oktober, då målet ater förekommer. En onaturlig son. I Onsdags förevar inför rådhusrättens 2:a afdelning ett mål af den mest sorgliga beskaflenhet. Månglerskan enkan Petronella Lindblad hade nemligen måst instämma sin 28-ärige son Edvard för det denne vid slerfaldiga tillfällen öfverfallit och illa misshandlat henne, såväl i :eeras gemensamma hem som äfven vid hennes försäljningsplats å stora salutorget. Trenne inkallade vittnen berättade att de slerfaldiga gånger sett Idvard Lindblad knuffa och nypa samt på annat sätt misshandla sin gamla moder. Ett af vittnena hade en afton för någon tid sedan hört Edvard yttra, då modren och han skulle begifva sig hem, att då de hemkommo skulle det vankas stryk, samt observerat, då gumman dagen derpå kom ner på torget, att hon haft flera skråmor i ansigtet, hvilka hon uppgaf att sonen tillfogat henne. Det var upprörande att höra den stackars gummans berättelse om sonens onaturliga beteende mot nenne, så mycket ovärdigare som hon alltid varit mycket god och eftergifven mot honom. Edvard hade aldrig velat göra någon nytta, utan föredragit att drifva omkring sysslolös, helst han af modren tick såväl föda som kläder och penningar. På senare åren hade han varit mycket begifven på starka drycker och hade det oftast varit i berusadt tillstånd som han misshandlat sin mor. För flera vittnens hörande uppsköts målet till d. 30 d:s. PForsalskningsbrott. Garfvaren Nils Johan Persson från Kyrkhults socken i Blekinge län hade blifvit införpassad till härv. cellfängelse för det han medelst falska borgensförbindelser tillnarrat sig ett parti hudar från handelstirman J. Wennerberg C:o härstädes, hvilket parti i värde uppgått till 724 rdr. Vid de tillfällen då målet förevarit inför rådhusrätten har P. erkänt att han dels sjelf och dels genom rillhjelp af 2ne andra personer förfalskat borgesmännens namn å en för nämnde belopp till firman Wennerberg C:o aflemnad revers, hvaremot vederhäftighetsintygen varit riktiga. Persson vidhöll äfven sin inför rådhusrätten i Karlshamn förut afgifna bekännelse rörande tvenne andra förfalskningsbrott, nvilka han begått i hemorten. Till firman W. Schmidt C:o i Karlshamn hade nemligen P. i IFevruari månad 1867 aflemnat 3:ne särskilda skuldsedlar, å hvilka han erhöll 46 st. hudar, tillsammans värda 1,143 rdr, och voro samtliga å dessa skuldsedlar tecknade borgensförbindelser förfalskade. Som l. emellanåt gjorde afbetalningar å sin skuld upptäcktes icke bedrägeriet, hvilket hade till följd att P. fortsatte på den bana han med så mycken framgång börjat. I början af 1865 fabricerade P. en ny revers försedd med 3:ne borgensmän, hvilken revers han presenterade för garfvaren II. O. Andrn i Ollsby socken af Kristianstads län och erhöll för densamma ett till 155 rdr värde uppgående parti hudar. Då förfallotiden var inne och liqvid från P. icke afhördes, lagsökte Andren borgesmännen, hvilka förnekade att hafva tecknat sina namn å reversen i fråga, hvarför Persson häktades, hvarefter han erkände såväl detta som de 2:ne andra förfalskningsbrotten. I går dömdes P. af härv. rådhusrätt för dessa sina brott att undergå 3 års straffarbete och vara medborgerligt förtroende förlustig under 7 års tid.