Rådhusrätten. Faisk edgång. Mellan handelsbolaget Levin o von slolten härstädes och bruksidkaren 7. P. Petterson å Hultafors i Elfsborgs län hade under d. 17 November 1865 kontrakt blifvit afslutadt, lydande ati Petterson inom bestämd tid skulle till nämnda handelsbolag leverera ett parti pitprops om en million löpande fot, och skulle P. i händelse af leveransens ordentliga fullgörande erhålla öre pr fot i proviBion, hvaremot han i motsatt fall skulle erlägga skadestånd eller vite. Då emellertid leveransen icke enligt kontraktet fullgjordes nekade bolaget att till P. utbetala den af honom fordrade provisionen, men förklarade sig vilja efterskänka det stadgade vitet. Häröfver ej nöjd uttog J. P. Petterson vid härv. rådhusrätt stämning å meranämnda handelsbolag, med anhållan om åläggande af inställelse för ene bolagsmannen i firman grossh. A. W. von Holten såsom varande den hvilken undertecknadt kontraktet, yrkande P. derjemte att utfå den öfverenskomna provisionen; hvad vitet angick uppgaf P. att hr von H. då kontraktet underskrefs förklarat det bolaget icke skulle fästa något afseende vid det i kontraktet omnämnda skadeståndet om blott leveransen till större delen fullgjordes. Sanningsenligheten häraf ville P. med vittnen bestyrka. Rådhusrätten förklarade emellertid att bolaget Levin von Holten icke kunde åläggas någon betalningsskyldighet utan tilldömdes dem 75 rdrs ersättning för rättegångskostnader. Göta hofrätt, hvarest Petterson anmält missnoöja öfver rådhusrättens utslag, upphafde detsamma och ålade hr von Holten att med ed fria sig från det gjorda åtalet, hvilket äfven af hr von H. i början af innev. är fullgjordes. Man skulle nu kunna förmoda att detta högst besynnerliga mål dermed varit utageradt, men så är dock icke fallet. len bror till ofvanbemälde J. P. Petterson, bruksegaren Justus Petterson, äfvenledes från Hultafors, på hvilken J. P. Petterson öfverlåtit sin fordran hos bolaget Levin von Holten, lät till d. 20 sistl. April instämma hr von Holten, med yrkande om ansvar å denne för det han mot bättre vetande skulle hafva begått falsk edgång. För att bevisa detta sitt påstående företedde P. ett protokollsutdrag från rådhusrätten i Alingsås af d. 14 December 1863, af hvilket inhemtades att torparen Johannes Andersson under Steuskjum vid Alingsås intygat att han för några år sedan varit nere i Göteborg och då åtföljt J. P. Petterson till hrr Levin von IIoltens kontor, hvarest kontrakt afslutats om en million fot pitprops som P. skulle leverera till Levin von Holten, och hade han vid detta tillfälle hört hr v. H. yttra, med anledning af P:s uttalade missnöje öfver att han i händelse leveransen ej fullgjordes skulle betala skadestånd samt gå miste om provisionen, det bolaget icke skulle fästa något afscende vid det i kontraktet omförmälda skadeståndet om blott leveransen till större delen fullgjordes, hvilket hr v. IH. förklarade vara endast en formel som i alla dylika kontrakter användes. Vidare företedde Petterson ett protokollsutdrag irån rådhusrätten i Borås af d. 30 sistl. Mars, hvilket upplyste att handelsexpediten J. A. Kylander samma dag under ed afgifvit följande vittnesmål: för några år sedan, då K. var anställd som bokhållare hos firman Levin von Ilolten, hade han vid ett tillfälle hört hr v. H. yttra att han icke skulle fästa något afseende vid det stadgade vitet i kontraktet mellan hans firma och bruksidkaren J. P. Fettersson ifall denne blott till en mindre del ej fullgjorde pitpropsleveransen; samtatt vid ett annat tillfalle af såväl hr v. II. som andre bolagsmannen hr M. Levin yttrats, då P. varit inne hos dem sedan han levererat 700,000 fot pitprops samt anhållit att utfå den honom tillkommande provision med 3 öre pr fot, att P. finge vara nöjd med att bolaget efterskänkte det skadestånd han egentligen borde betala då han icke fullgjort sitt kontrakt. Båda dessa vittnesmål förklarades vara afgifna för händelse af dödsfall. Hr von Holten anhöll att såväl bokhållaren Kylander som torparen Johannes Andersson måtte ytterligare höras för att få utrönt huruvida de ännu vidhöllo sina förut afgifna vittnesmål, hvartill äfven af rådhusrätten lemnades bifall. Kylander ändrade vid det ena tillfället efter det andra sina förut afgifna vittnesmål, hvarför hr v. H. anhöll att hans vittnesmål måtte förklaras ogiltigt. D. 24 sistl. Auonsti var torparen Johannes An