Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Eldsvadan i Majorna. I går hölls förhör inför poliskammaren angående det anbud till eldsvåda som natten till sistl. Thorsdag yppade sig uti huset N:o 20 i Majornas 1:a rote, hvilket hus eges af hemmansegaren Elias Hansson. Såsom ombud för Stälernas allm. brandstodsbolag, hvarest huset var brandförsäkradt för 5,200 rdr, anmälde sig orgelnisten J. P. Lindell. Husegaren, hvilken är boende å landet i närheeen af staden, uppgaf att han först i går blef underrättad om den fara som varit nära att lägga huset i a och förklarade att han icke på sex veckors tid t på besök i detsamma oaktadt han flera gånger under denna tid varit i staden. Han hade sig insenting bekant om orsaken till eldens uppkomst. sluset hade han för några år sedan köpt å exekutiv auktion för 1,200 rdr och var detsamma uthyrdt ill arbetarefamiljer. En del af de i huset boende personer, af hvilka inga hade sin lösegendom försäkrad, var till i gär inkallad. Bruksarbetaren Carl Ludv. Carlsson, boende i husets 2:a väning, berattade att han hemkommit kl. 8 på aftonen i Thorsdags, hvarefter han satt sig att halfsula ett par stöflor. Just som han fått halfsulningen ä stöfveln n:o 2 i det närmaste färdig bemärkte han att rök inträngde i rummet, hvarföre han öppnade förstugudörren, då han fann hela förstugan och trappuppgången fyllda med rök. Han skyndade då genast att väcka sin hustru, hvilken en stund förut gått till sängs, samt begaf sig derefter ner i undra våningen för att väcka sockerbruksdrängen Anders Larsson, men såväl denne som hans hustru och barn sofvo så hårdt att C. måste sparka upp dörren till deras lägenhet. — Andreas Larsson hade iugen vetskap om eldens uppkomst; hans hustru Justina deremot hade hört någon vara i källaren på aftonen kl. mellan 9 och 10, men hvem denne person var visste hon ej. Hon förklarade vidare att hon under en längre tid varit rädd för att en eldsvåda skulle utbryta i huset. Makarne Larsson bodde midt öfver källaren hvarest elden varit som starkast. Roddkarlen And. Öberg och hans hustru Maria disponerade en del af källaren hvarest elden utbrutit. Ingen af dem hade ifrågavarande dag varit nere i densamma; hustrun upplyste dessutom att kallardör ren varit olåst enär de i källaren ej hade annat fö varadt än några gamla mattor. De hade sig ingenting bekant om eldens uppkomst; hade blifvit väckta genom buller i huset. Hustrun Elsa Carlsson hade blifvit väckt af mannen men hade ingenting att berätta om eldsvådan; hon hade likväl alltifrån det hon flyttat in i huset varit rädd att en sådan skulle uppkomma i detsamma då en del af hyresgästerna voro mycket ovarsamma vid elds begagnande. Då all anledning är att förmoda det elden uppkommit genom mordbrandsanläggning uppsköts den vidare ransakningen till den 1 nästk. Oktober till hvilket tillfälle öfrige i huset boende personer skulle inkallas. Oenighet mellan äkta makar. Målaren Carl Petter Drejer hade till gårdagens session i poliskammaren blifvit inkallad, att standa till ansvar för det han vid flerfaldiga tillfällen misshandlat sin hustru Amalia, samt i öfrigt för det han i sin bostad fört ett vildsint och förargelseväckande uppförande. De inkallade vittnena berättade att Dreijer allt som oftast hemkommit i berusadt tillstånd och då öfverfallit såväl hustrun som andra i huset boende personer med de gröfsta otidigheter; deremot hade ingen af dem sett att D. slagit hustrun men väl hört henne klaga deröfver samt hört ljud från makarne D:s bostad hvilka angifvit att slagsmål egt rum. Vittnena intygade vidare att hustru D. vore mycket ordentlig och arbetsam samt till största delen sjelf försörjde sig och sina barn, hvaremot D., som hade ganska god arbetsförtjenst, förde ett supigt och oordentligt lefnadssätt; dock var han mycket öm om sina barn. Då hustrun förebrådde D. att han förstört arfvet efter hennes far utan att detta kommit någon annan af familjen till gagn, förklarade D. att arfvet, som endast utgjorts af 1,000 rdr, användts till betalandet af hans ungkarlsskulder, görande den filososiska slutsatsen att mången ungkarl fått mycket störri hemgift som blifvit förstörd utan att hustrun det minsta beklagat sig deröfver. D. undslapp för denna gång med en sträng tillrättavisning af polismästaren samt varnades för följderna ifall han icke ändrade sitt lefnadssätt.