——— NN gifvit mig några särskilda befallningar kan ni inträda ... Lecod inträdde, kabinettet var tomtMen i nästgränsande rum, från hvilket kabinettet. var skildt endast genom ett sammetsförhinge, hörde man halfqväfda utrop och snyftningar blandade med kyssar... Förvirrad visste den unge polisagenten ej om han skulle stanna qvar eller draga sig tillbaka, då han på mattan varseblef ett öppet bref ..Detta bref som var helt hopknyckladt, innehöll utan tvifvel förklaringen till scenen intill. Drifven af en instinktlik känsla, som var starkare än hans vilja, tog Lecoq upp brefvet . .. Det innehöll följande rader: Den som ofverlemnar detta bref till dig är Mariannes son din son, Maurice . .. Jag har samlat och gifvit honom alla de aktstycken som bestyrka hans identitet... Det är till hans uppfostran jag användt arfvet efter min stackars Marianne. De personer åt hvilka jag anförtrott honom ha gjort en man af honom. Om jag återgifver honom till dig är det emedan jag ej vill att mitt lifs fläckar skola vidlåda honom. Den eländiga som förgiftat min syster tog i går sjelf gift... Arma Marianne! ... hon skulle ha blifvit grymt hämnad, om en oly ckshändelse som drabbade mig ej räddat hertigen och hertiginnan de Sairmeuse från den snara, hvilken jag utlagt för dem... Jean Lacheneur. Lecoq blef liksom förbländad. Nu kunde han till hälften skönja det rysliga drama, hvars upplösning timat i enkan Chupins värdshus .. — Ingen tvekan mera, jag måste resa till Sairmeuse, sade han för sig sjelf, der skall jag få veta allt! ...