———— — nadskomitåens förslag om att landstinget till ullståndig uttorkning at sjukhusbyggnaderna Uddevalla skulle anslå ett förslagsanslag al n 1,500 rdr. Hr Ahlenius trodde att uttorknink gen icke skulle behöfva att kosta mer än 1,000 rdr, enär så mycket ved icke skulle I behöfvas, då den enda torkning som dugde i ot hus vore lufttorkning. Iläremot uppträdde orr Svalander, grefve Ehrensvärd, Palmgren, Berger, Rundbäck, Chr. Larsson och Gyllensvaan, af hvilka bl. a. anmärktes att torkningen vore en kemisk process och ej en blott tysisk, ty kalken skulle undergå en inre förändring, oberoende af torkningen i vanlig mening. Resultatet blef att komiterades förslag om anslag af 1,500 rdr bifölls och att sjukhusens öppnande bestämdes till d. 1 nästk. Juli. kussion. Först företogs till behandling byggDl Vidare hade komiterade föreslagit att vid inköpande af nödig materiel för alla sjukhusen, komiterade måtte, i händelse af behof, så ötverskrida det beviljade anslaget af 6,000 rdr med 3,000 rdr samma mynt. leke heller detta förslag kunde undgå att kaltatras. Löjtnant Gyllensvaan ansåg nemligen att 6,000 rdr skulle vara fullt tillräckliga, då sjukhusen vore beräknade för större patientantal än som nu förefunneg, hvarföre man ej behöfde uppköpa allting komplett. Dessutom kunde åtskilligt af servicen från det gamla lasarettet begagnas. Häremot uppträdde bl. a. prosten Ljunggren och upplyste att alla inventarier på det gamla sjukhuset nödvändigt måtte kasseras. De voro nemligen uppfyllda af parasiter, hvilka lätt kunde bli ötverförda till det nya sjukhuset; ätven i andra afseenden voro de fullkomligt odugliga. Det skulle se besynnerligt ut ifall landstinget efter att ha uppoffrat så myc ket för sjelfva sjukhusbyggnaderna nu då det gällde på sin höjd en ytterligare tillökning af 3,000 rdr icke ville göra denna uppoffring för art få en lämplig materiel. — Det äskade bemyndigandet medgass. Komiten för sjukhusbyggnaderna hade i afseende på asfgiften för betalande sjuka föreslagit att för vård å allmänt rum skulle af hemmansegare och hemmansbrukare liksom ock af alla som erlägga bevillning för inkomst af ka pital och arbete samt deras hustrur och barn betalas en algift af t0 öre pr dag, hvaremot alla andra skulle vara från afgift befriade. — Det af oss förut omnämnda utskottet hade deremot föreslagit ett tillägg till detta förslag, uvilket tillfölje deraf skulle blifva ungesär så lydande: — kn afgilt af 50 öre pr dag erlägges af alla hemmansegare, hemmansbrukare liksom ock af alla dem som erlägga bevillning för inkomst af kapital och arbete samt deras hustrur och barn, så framt de ej styrka sin oförmåga att betala; öfriga åtnjuta vård kostnadsfritt. — Mot detta förslag hade dock her A. Svalander och A. Reimers i utskottet reserverat sig och föreslagit att en afgift af 60 öre skulle erläggas af mera bemedlade äfvensom af dem som ej med bevis, hvilka sjuknusdirektionerna ega prötva, kunna styrka sig ej kunna betala; för de obemedlade åter skall at den kommun de tillhöra erläggas enahanda eller nedsatt dagsasgist. Diskussionen börjades af grossh. P. Berg, hvilken ansåg att afgiften för sjuka som låge på enskildt rum borde vara så liten som möjligt och framdrog såsom exempel på billiga sjukvärdskostnader England, Frankrike och Spanien. IIrr prosten Ljungyren, v. häradshötd. Beryer och pessessionaten H. Schmidt uppgåfvo andra skäl för att bestämma afgiften för vården å enskildt rum till 2 rdr pr dag, hvilket af tinget bifölls. — Häremot reserverade sig dock hr Berg. Företogs så frågan om betalning för sjuke som vårdas å allmänt rum. IIr Schmidt fruktade att kommunerna, ifall de skulle få betala för sina fattiga sjuka, skulle komma att göra svårigheter för att skicka in dem, hvarföre tal. yrkade bifall till utskottets förslag. — Hr Thorburn fann det vara skäl att utlänningen betalade mera än svenskar äfven för allmänt rum. — Hr Ahlenius trodde att då man nu hade tre sjukhus behöfde man ej frukta för att blott de närmast ligt gande häraderna skulle draga fördel af sjukvården. 8 ) — Hr Berg ansåg att utlänningar borde betala I rir om dagen, men svenskar ha fri sjukvård. — Hr Baerger framhöll att det ej vore fråga om att lätta sjukvårdskostnaderna för dem som kunde betala, så, at de hade det billigare än hemma. Meningen vor — ——