staten, neml. då folkets majoritet finner sådant nödigt. Bakunin ville upphäfva alla stater och i deras ställe sätta det internationala statsförbundet. Omsider beslöts med 54 röster mot 4, att majoriteten af folket har rätt att upphäfva den enskilda fastighetsoch jordegendomen och istället förvandla den till gemensam sådan. Derpå följde diskussionen öfver arfsrätten. Uskottsbetänkandet föreslog antagandet af följande resolution: I betraktande deraf, att arfsrätten befrämjar utbildningen af den enskilda egendomen och bidrager till att be främja den fasta egondomens och jordens samt i allmänhet all materiel egendoms fördelning till enskildas förmån och till att förhindra jordegendomens och fastighetens öfvergång till gemensam egendom; — I betraktande deraf, att arfsrätten städse utgör ett privilegium, hvars större eller mindre inflytande under alla omständigheter är en orättvisa, och att denna rätt vidare är en stående hotelse för den sociala ordningen; — I betraktande deraf, att arfsrätten i alla sina pbaser omöjliggör såväl den politiska som den ekonomiska rättvisan och att det just är dess inflytande, som man kan tillskrifva, att den sociala jemlikheten icke består, emedan den (arfsrätten) stör individualitetens såväl andliga som fysiska utveckling; — I betraktande deraf, att kongressen förklarar sig för den gemensamma grundegendomen och af detta skäl konseqvent nog tvingas att upphäfva arfsrätten; — I betraktande af alla dessa skäl uttalar kongressen såsom sin åsigt, att arfsrättens undanrödjande är ett af grundvilkoren för återställandet af arbetets rätt i hela dess utsträckning. Eccarius föreslog, att man skulle förkasta resolutionen, emedan det vore orimligt att vilja afskaffa arfsrätten, då man estersträfvar ett samhällstillstånd, som omöjliggör förvärfvandet och följaktligen äfven ärfvandet at orättmatig, d. v. 8. på plundring hvilande egendom. — Bakunin förordade utskottets förslag. Upphäfver man icke arfsrätten, så kan man icke heller ernå den gemensamma egendomen. Man kan icke omedelbart fråntaga bönderna deras jord, ty då skulle de göra motstånd; men om man afskaffar arfsrätten, så skulle de icke känna sig omedelbart angripna och den enskilda grundegendomen skulle småningom upphöra. Vid omröstningen röstade 32 för, 23 emot komitens förslag. 13 athöllo sig från att rösta och 7 voro borta. Någon bestämd majoritet för artsrättens indragande fanns säledes icke. Längre gå icke de oss tillgängliga meddelandena om kongressens förhandlingar. Men det anförda bör vara tillräckligt, för att visa, åt hvilka galenskaper man vill offra den mindre bildade arbetaren derute, då man vill drifva honom till att upphäfva den enskildes eganderätt och arfsrätten, för att istället ord: na samhällsförhållandena under några frasoch pratmakares godtyckliga reglementen, grundade på dimmiga teorier och dåraktiga illusioner. Det är i länder, der arbetare saknar fribet och bildningsljus, som dylikt kan hända — må man derför litet hvarstädes vara på sin vakt och låta ljuset strömma i breda flöden ned i ätven de lägsta samhällslagren, I Spanien ha de maktegande alltför länge försummat detta. Det är dertör mer än sannolikt, att politiska stormar skola komma at. blåsa derifrän, hvilka kunna bli betänkliga nog, ty den republikanska andan är ett smit toämne, för hvilket man i Frankrike alltid varit emottaglig, och Frankrike är ännu Europas hjerta. Det var just i Lördags, som man i Madrid firade en stor nationalsest. Det var nem! AP Än 2 SA