Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Det var kanhända ej rätt klokt handladt. Hans bittraste fiender, hans personliga ovänner, af honom fordom förolämpade och förföljda, voro vid makten. Han tog ej detta i beräkning. Men hvad kunde man väl för öfrigt göra mot honom nu, då han ej vidare ville vara något! ... Landsflykten som tryckt honom djupt, sorgen, missräkningarne, den isolerade belägenhet hvari han varit hade gjort hans sinne böjdt för mildhet och han återkom med den fasta afsigten att öfvervinna sin gamla motvilja och öppet närma Big hertiginnan. — Ålderdomen nalkas, tänkte han. Om jag också ej bar en älskad hustru i mitt hem, har jag åtminstone en väninna... Hans sätt vid återkomsten gjorde m:me Blanche riktigt förvånad. Hon trodde sig nästan återfinna Martial sådan han var i den lilla blå salongen på Courtomieu. Men hon tillhörde sig ej mer sjelf och hvad som för henne bort vara förverkligandet af hennes drömmar blef ej annat än ett nytt lidande till alla de andra. vr Parta få NA OA