autoritet, han kan gora 818 fruktad, men han skall aldrig ingifva vördnad. Tejsaren har en gång yttrat: Framtiden tillhör de tlegmatiska; men prinsen är icke flegmatisk, han har en tjock kropp, men en liten, orolig arde, och han gör sig ett nöje af att se, huru sprakandet af hans infall verkar på de vördnadsvärda podagergubbarne omkring honom i senaten. En annan förlustelse för prinsen är att sätta krokben för ministrarne. Författaren går efter en jemförelse mellan Ludvig Filip, då han ännu icke satt på tronen, och prins Napoleon vidare och förklarar samtliga Napoleoniderna för haltva italienare, sägande: Huru mycket bo naparterna än assimilerat sig med Frankrike, sticker italienaren likväl alltid fram i dem!.. Förf. finner slutligen, att prinsen, denne teaterhjelte, icke skulle vara något godt val för ett regentskap och en parlamentarisk monarki. At hvilka förhoppningar det radikala par tiet i öfrigt hängifver sig, under förutsättning att den stora händelsen skall inträffa, framgår tydligt af de republikanska tidningarnes uttalanden ej blott i Frankrike, utan äfven i Tyskland och Italien — utan att nämna hä i landet, hvarest Fäderneslandet nu börjat ohöljdt predika republik. Dessa förhoppningar äro utomordentligt sangviniska, men ge nom sin vilda djerfhet betecknande för partiets åsigter och planer. Det första, som skall ske efter ett eventuelt tronskifte i Frankrike, är enl. de radikala tidningarnes förmenande hela Italiens resning, för att kullkasta påfvens verldsliga makt och bemäktiga sig Rom såsom hufvudstad. De antaga för omöjligt, att Victor Emanuel skulle motsätta sig denna rörelse, emedan han i så fall skulle sätt: sin egen tron i fara. I Spanien skulle det republikanska partiet obetingadt segra. Om Frankrike går i spetsen såsom republik, skall, mena de sangviniska herrarne, den romanska verlden grundlägga Europas Förenta Stater. Tyskland skulle i så fall icke länge kunna emotstå den republikanska rörelsen; det skulle tvärtom frigöra sig från Preussens öfverherrskap, Polen skulle bli återupprättadt o. 8 v. Det finnes i allt detta ingenting omöjligt — sjelfva senatorn Michel Chevalier har talat så varmt och vackert för saken, att vi skulle vara frestade att önska den —; men, uppriktigt taladt, huru mycket förarbete behöls det icke, innan man kan med någon rätt till framgång begära genomförandet af denna tanke! Dertill fordras ett mått af folkupplysning, som ej finnes; en öfverensstämmelse i intressen, som visserligen börjar framskymta, men änvu icke alldeles inträdt; egoismens och folkafundens, den internationala, utplånande; proleta riatets bortskärande såsom samhällskroppens kräfta; rangskiljnadernas och klassernas utjemnande; fullständig religionsfrihet öfver hela vår verldsdel m. m. m. m. Må de liberala hvardera i sitt land kraftigt arbeta på des-a problemers lösning, då skola de genomföra den tysta revolutionens arbete, men ej sker detta med buller och bång. Ledru Kollin tillkännager i Råveil, att han tillsvidare icke ernar återvända till Eng land, emedan han erfarit, att franska regermgen, samtidigt med amnestidekretets undertecknande, skickat befallning till alla hamnar om att gripa honom, ifall han skulle visa sig på fransk botten. Czecherna i Böhmen fira i dessa dagar en länge förberedd nationalfest, med anledning af 500:de årsdagen efter den store rasormatorn Johan Huss födelse. Festen inleddes i Lördags middag med en högtidlig gudstjenst, hvarefter ett nytt oratorium lussuppfördes på den czechiska nationalteatern. Talrika besökanden hade kommit från Mähren och Schlesien, Kroatien, Slavonien och Gal:nien samt gäster från England, Frankrike och Ryssland. På eftermiddagen mellan kl. 3 och 4 aftäcktes en minnestafla, hvilken anbragtes på det hus, i hvilket magister Huss på sin ti bott. Om aftonen var staden illuminerad och en festföreställning gafs på teatern. Det förtjenar anmärkas, att det var en evangelisk prest, som höll festtalet öfver betydelsen af IIuss kyrkliga reformer. Det högre presterskapet i Böhmen, hvilket annars i national hänseende sympatiserar med czecherna, ha: sökt motarbeta den friare religiösa riktning, som på senare tiden utbredt sig i anledning af den nationala kult, hvilken anknyter s:g till namnet Huss; det säges tillochmed, att flera katolska biskopar utfärdat herdebref, 1 hvilka de varna mot deltagande i Hussfesten. Någon synnerlig verkan ha dessa sträfvanden likväl icke haft, lika litet som det libera!a partiet bland czecherna velat bifalla ett basynnerligt, från det katolska presterskapet u:gånget förslag, neml. att låta processen mot Johan IIuss (på det allmänna kyrkomötet i Constanz 1414) revideras af påfven, hvarigenom Huss oskuld måhända skulle komma i dagen. Den egentliga hufvudfesten skulle ega rum d. 6 d:s i Ilussinetz, reformatorns födelsestad. Nordamerikanska Förenta Staternas