elser. Vid aftonmötet sistl. Thorsdag lemade geologen don Juan Vilanova från Uadrid underrättelsen om stenåldern i Spasien och om åtskilliga söremäl från denna tid, tf hvilka han förevisade en del. I det tal. edogjorde för de sragmenter af menniskor, om påträffats, tillfogade han, att man deriland äfven päträslat några mikrocefaler eller nenniskor med små hjernor och denna anmärkning gaf anledning till en liflig och med stor uppmärksamhet afbörd debatt mellan Carl Vogt och Quatrefages. Den förstnämnde såg i Vilanovas meddelande en bekrästelse på gin teori om alt menniskorna så småningom utvecklat sig till den ståndpunkt, hvarpå de nu befinner sig; att de på en viss tid halt långt mindre bjernor än de nu ha, hjernor, som till och med varit mindre än apornas. Dessa mikrocefaler voro icke sjukligt utvecklade individer, hvilka kunde betraktas som abnorma; men på den tid, då de lefde, voro alla menniskor af samma slag som de; alla menniskor voro då födda idioter. Det var hans bestämda öfvertygelse, att den menskliga hjernan är istånd at utveckling, att denna utveckling stadigt fortgick, men att hjernan också kunde bli stannad i denna sin utveckling, ett stillastående, som kunde bli gemensamt för hela stammar, ja, för hela racer. Sålunda hade det också gått till under de årtusenden som menniskor existerat. Man torde lägga märke till, att det funnes långt större likhet mellan en hvit gosses och en negergosses hjerna, än den som finnes mellan en tullvuxen hvit och en d:o neger, ett faktum, som obestridligen talade för hans åsigt. Quatrefages försvarade deremot med styrka och glänsande talang sin åsigt: att alla hittills funna exemplar af mikrocefaler voro undantag från regeln. IIan inlade på det bestämdaste sin protest emot att man på grund at dessa mikrocefaler droge den slutsatsen att de första menniskorna i andligt hänseende icke skulle varit mera utvecklade än markattor. — ——— — Sedan prof. frih, Diben från Sverige hållit ett föredrag öfver den skandinaviska kraniologien upptogs striden ånyo. Frih. Du ben omtalade nemligen de kranier, som påträffats i jättestugorna i Östergötland. Ilan kunde icke förneka, att dessa kranier voro olika mot nutidens, i det de voro något längre och smalare, men likheten var dock långt öfvervägande. Vogt såg i Dibens anmärkningar åter ett stod för sina åsigter och gen: drefs åter med framgån gaf Quatrefages, med hvilken flera instämde, namneligen Dupont, Worsaae och Bertrand. Slutligen uppläste stud. Lorange från Norge en kort men redig öfversigt af fornforskningen resultater i Norge. ns Vid kongressens sista sammanträde på Fredagen föreslog etatsrådet Worsaae att 1870 års kongress skulle hållas i Bologna, hvilket förslag mottogs med bifall. Prot. Capellini tackade och uppläste ett telegram från den italienska regeringen, hvari denna förklarade sig mycket smickrad för den händelse Bologna blefve utsedd till mötesplats. Derpå telegraserades kongressens tacksägelse till sagde regering. Under synbar rörelse framförde derefter etatsrådet Worsaae sin och sina danska kollegers tacksägelse till kongressen och påpekade vigten af de genom kongressen vunna resultaterna. Carl Vogt uttalade ett varmt tack till hela Danmark från konungen allt intill bonden; Danmark är ett demokratiskt land, hvars iärdom och respekt för lärdom trängt ned i samhällets nedersta lager. Slutligen utbragtes ett jublande lefve för Danmark. Samma dag var stor taffel å Kristians borgs slott, dervid kon. Kristian IX Sjelf fö reslog sina gästers skål på franska språket Det höga värdfolkets skål utbragtes på sam ma språk af kongressens äldste medlem prof Sven Nilsson från Lund. Bland de vic den splendida middagen förekommande ädl: vinerna fanns äfven ett rhenskt vin, som för varats i Rosenbergs slottskällare sedan å -1 1598. Taflelmusiken utförde bl. a. svenska — !?K!!!— — —) tt tvunget smålcende, jag I hennes vilja från d Im m —