Herr Lecoq 3). (Roman af Emile Gaboriau. (Ösrers. fr. Franskan.) I sin förtviflan tog hon sin tillllykt till ett djerft medel. Hon lät hemta en läkare från Montaignac, beklagade sig öfver sin odrägliga sömnlöshet och erhöll af honom opiiblandade drycker. — Med dessas tillhjelp skall sömnen utan tvifvel komma, sade hon. Den kom, men en ny förskräckelse väntade henne vid uppvaknandet. Tillochmed innan hon ringt, visade sig tant Medie i hennes rum med deltsgandet aftecknadt i sitt arsigte. — Du har plågats i natt, bästa Blanche? yttrade hon. — Nej, tant, hvarföre denna fråga? — Du har oupphörligt talat... — Jag talat! ... — Ja, och tillochmed mycket högt... jag trodde att din kammarjungfru var hos dig. Du klagade, du skrek, du ropade tillochmed på hjelp ... liksom derborta, du vet. Den unga qvinnan blef likblek. ) Forts. fr. N:o 205.