Från Utlandet, Den snabbhet, med hvilken händelserna drifva framåt i Frankrike, är i och för sig betydelsesull. Det är omöjligt att utan fruktan för någon stundande katastrof bevittna dessa förändringar i intressen och opinioner, som der dagligen te sig. För endast 6 måaader sedan sågs Frankrike lugnt och stilla sysselsätta sig med sina affärer och andra angelägenheter, utan att visa någon tanke på, att morgondagen kunde bli en helt annan, än den dagen i dag. Nu liknar det en man, hvilken ute på fältet plötsligen träffats af en förmörkelse han känner ett besynnerligt luftdrag omkring sig, hans händer släppa plogen och han ser förskräckt upp, färdig att taga till flykten. Att förändringen var oundviklig, att just det, som vi nu se framför oss, skulle med säkerhet komma förr eller senare, det var naturligt. Men man kunde näppeligen ana, att det skulle gå så fort. Emellertid skulle ingen förutsägelse kunnat grunda sig på större visshet än denna, som fotade sig derpå, att ingen menniska kan lefva i evighet. Fastän det ej är, hvad man förr brukade kalla, höfviskt, är det likväl ibland nödvändigt att tala om en menniskas död, medan hon ännu lefver; och det är obestridligt, att fransmännens kejsare måste dör Lika sannt är det, att det franska kejsardömets verkliga och enda konstitution är dess chefs och herrskares lif. Och då derför det ena upphör att vara till, måste äfven det andra upplösas. Kejsarens dödsdag skall icke med nödvändighet lemna Frankrike utan en herrskare — tronen och någon på den, purpurn och någon i den skola bestå, för en tid åtminstone; men alla regeringens muskler skola tvina, då kejsarens muskler svika. Han är den enda myndighet, som Frankrike känner eller har känt under en generation. Regeringssätet är hans hjerna, och der börjar och slutar landets lagstiftning; den verkställande makten är i hans händer — arbetande, äfven i den ringaste märens person, uti det aflägsnaste departementet, med hans fingrar. Att så måste vara, är en nödvändig följd at den personliga regeringens framgång och en förklaring af dennas möjlighet. För att kunna bestå, måste cesarismen på alla punkter vara fullkomlig; och i Napoleons ceesarism har det ej funnits någon flaga. Men det följer i sådana fall äfven med nödvändighet, att när hjernan börjar till sist att förmörkas, sjunker äfven regeringssätet; myndigheten dör ut med den slocknade viljan: och hvartill duga väl äfven de bästa tömmar i liflösa händer? Äro dessa betraktelser riktiga, så visa de, att Frankrikes lugn och goda regering länge sväfvat i ovisshet; men man sade och tänkte skenbarligen icke på faran, förrän de framskridande åren gjorde denna visshet öfverhängande, hvilken var när som helst möjlig. Då framkommo några enskilda blyga betraktelser öfver följderna af hvad som kunde inträffa hvilken dag som helst; då framställdes här och der öppet några varningar i afseende på de naturliga, oundvikliga svårigheterna af en personlig regering under sådana förhållanden