r att göra tillfredsställande framstag i alla äroämnen, och i sjelfva verket äro de bättre sleverna bragta derhän, att de ej hinna so va sin natt i ro, tyna af och öfveransträngas genom för mycket arbete, hvaraf nyttan ånnu ir tvifvelaktig eller åtminstone osäker, men den i sanitärt hänseende förorsakade skadan atom allt tvifvel. Detta förhållande har föranledt föräldrarne att ingifva den omnämnda kollektiva skriften. Ministern för folkundervisningen har öfverlemnat skriften till kuraorerna, hvilka öfversändt densamma till gymnasii-direktörerna för att granskas, samt deremte infordrat deras betänkande i ämnet. Breflåda. Med anledning af ett till fabrikör J.A. Bredberg på Lilla Edet anländt bref från Göeborg med förslag att öfvertaga underagenturen på örstnämnde ställe för ett emigrantbefordringsbolag, var hr Bredberg tillsändt oss nedanstående svar på sämnde skrifvelse, att af oss införas. Hr Bredberg, om sålunda synes icke vilja i något afseende ha ned hrr föreståndare för emigrantagenturer att göra, n känsla som vi lätt kunna fatta, uttrycker i detta ref en uppfattning, som borde ha gjort sig gällande ios hvarje hederlig svensk, i hvilket fall emigratioen säkerligen icke skulle tagit en så oerhörd fart om den gjort. Vi införa derföre med nöje hans ;ppna bref, hvilket sålunda jemväl torde komma till im rätta adress. Det sätt, som insändaren för vinvande af detta ändamål valt, har betingats af hans inskan, att de hrr emigrantagenter, som hädanefter kulle vilja hedra honom med sitt förtroende, icke nåtte förgäfves förspilla en dyrbar tid, hvilket skulle li fallet äfven om de, såsom vid detta tillfälle skett, lle frikostigt erbjuda honom 6 rdr eller mera pr il som han levererar i emigrantbefordrarnes hänler. — Brefvet lyder sålunda: Lilla Edet d. 26 Augusti 1869. Hr — — Göteborg! Med hjertlig tillönskan att alla emigranter, och synnerhet svenska, måtte i Amerika få långt öfver min förmodan godt, hvilket jag äfven delvis 0ppas, kan jag dock ej åtaga mig någon egentlig vefattning till emigrationens befrämjande, af det käl, att om blott en enda af dessa skulle vådligt omkomma under vägen, eller få en bekymmerfull ramtid, (att förtiga alla öfriga olägenheter för både migranten och hans fosterland) jag då med skäl kulle anse mig, om ock i ringa grad, ha medverkat lartill, hvilket jag icke för huru stor betalning som ;elst vill underkasta mig. Med aktning J. A. Bredberg.