tenskapsman — af samma skola som för en tid sedan emot medicinskt-vetenskapligt bildade personers utlåtande förklarat att rabies icke fanns här i staden — förklarade veterinärläkaren med ett fint småleende, att hundens egare tillfölje af den i staden utbredda förskräckelsen för rabies vore rädd, hvilket dock ej vore att undra på, men tillade att djurets åkomma skulle hjelpas genom litet recinolja. Föreskriften följdes, och sanningen till pris måste erkännas att hunden senare på aftonen drack ur ett fat vatten som sattes till honom. Måhända kan detta förklaras derigenom, att rabies — ifall det var specifikt denna sjukdom som hunden fått — ej ännu hunnit fullkomligt utveckla sig. Ehuru egaren ej precist trodde att djuret fått rabies, så befallde han dock att dörrarne till det rum der detsamma för natten instängdes skulle tillreglas, emedan hunden hade lärt sig att med ett slag af fötterna mot låshandtagen öppna de flesta dörrar i våningen. Såsom man skall få se var det lyckligt, att denna försigtighetsåtgärd vidtogs. Tidigt igår på morgonen kommer en piga in till hundens egare och anmäler att Bijou förde ett oväsende så att han kunde rifva ned hela huset. Egaren, som ännu ej trodde att någon fara var på färde, öppnade dörren till rummet, hvarest djuret då förde ett förskräckligt oväsende, och ropade till detsamma: Gå och lägg dig, Bijou! Hunden synes lyda, men just då egaren skulle stiga in genom dörren, rusar hunden med ett par tigersprång och med öppet gap emot honom. Egaren lyckades emellertid att stänga dörren innan det rasande djuret hunnit fram, och blef sålunda räddad. Han sände nu efter ofvanomförmälde veterinär-vetenskapsman hvilken, då han kastat en blick genom dörren som öppnades blott en halt tum, denna gång utan att visa något småleende ordinerade att hunden skulle skjutas. Tre man behöfdes, äfven sedan man lyckats tillbinda det rasande djurets gap, att leda bort detsamma. Men hvad som ännu mera än allt annat bevisar hvilket förfärligt raseri som bemäktigat sig hunden liksom den fara som dess egare med hela dess familj skulle varit utsatta för, ifall dörrarne ej qvällen förut blifvit väl tillåsta om besten, det är, att i rummet der densamma befunnit sig under natten, ramarne kring dörrspeglarne voro söndertuggade till spillror så långt upp som djuret nått, i dörrarne voro dessutom halftums djupa bett; rullgardinerna voro söndertrasade, tapeterna förstörda o. s. v. Inför dylika fakta torde det vara ursäktligt om vi ej kunna hysa medlidande med s. k. hbundvänners ångest ölver munkorgarnes bibebållande, isynnerhet som utomlands hundarne inom städerna i allmänhet måste bära munkorgar, hvilken inskränkning i frihet ej det ringaste besvärar dem, men möjligen kan ha det goda med sig att de ej visa sig så snikna och påflugna på offentliga ställen, dit hrr hundegare hos oss utan försyn för andra ännu alltjomt medtaga dem. Beriktigande. I gårdagens tidning omnämnde vi, att natten till i Fredags eld utbrutit i ett tvätthus på Särö. Med anledning häraf ha vi blifvit uppmärksamgjorda på, att denna uppgift grundat sig på ett misstag, i det någon dylik eldtara ej yppat sig på Särö, men väl uti ett trätthus tillhörigt Särös egare och beläget uti Kongsbacka. Skarpskyttarnes täflingsskjutning försiggick, som förut omnämnts, i Söndags å Ladugårdsgärdet under den vackraste väderlek och i närvaro af tusentals åskådare. Om kring kl. half 10 f. m. uppbröt från Carl XIII:s torg bela skarpskyttestyrkan, som, enligt hvad man kunde tycka, var omkr. 1,200 man stark samt fördelad på 5 bataljoner, bland hvilka en var sammansatt af de främmande ekarpskyttarne under befäl af kapt. Mankell. Äfven stadens exercerade folkskoleungdom deltog, sormorad på 2:ne bataljoner, i dagens högtidlighet. Straxt efter kl. 11 s. m. bör jade den slutliga täflingen om statens pris, för hvars resultat redogjordes i gårdagens tegramafdelning. Derefter förrättades en kort gudstjenst och så följde prisutdelningen, hvilken inleddes med några ord af Stockholms skarpskytteförenings ordf. kommendör Egerström, som uppmanade krigsministern general Abelin, hvilken jemte en stor mängd militära och civila honoratiores öfvervar festen, attutdela priserna, hvilket af denne skedde med några varma och bjertliga ord. Af Götoborgs-skarpskyttarne erhöllo hrr provisor A. Ekengren och tabriksarbetaren Å. Svensson Stockholms skarpskytteförenings belöningsmedalj i brons för med 5 skott uppnådda 37 points. — ( —(l—— — — ———— 2 ov — ra LL