Studenterna från 1744 ha beslutat att d. 21 nästk. Okt. fira ett 25 års-jubileum. Antalet af nämnde år till studenter antagne uppgår till 137, men af dessa äro flera döda och andra kringspridda på olika ställen i och utom Danmark. En krets beundrare och beundrarinnor till diktaren H. C. Andersen har beslutat att inbjuda honom till en festmåltid Måndagen d. 6 September, 50 årsdagen af den nu så namnkunnige sagodiktarens ankomst till Köpenhamn som 14-årig fattig gosse. D:r Sims, den namnkunnige amerikanske fruntimmersläkaren, ämnar, säges det, att i höst besöka Köpenhamn. D:r Sims uppehåller sig eljest största delen af året i London och Paris. Ett sorgligt förgiftningstillfälle inträffade nyligen i en borgarefamilj boende vid Kristianshavn. Familjen hade sistl. Thorsdags middag förtärt inlagd sill med ett slags geleartad sås samt Rödgröd med Flöde. Redan samma dag på aftonen inställde sig häftiga magplågor och uppkastningar hos alla dem, hvilka deltagit i måltiden. Oaktadt flera läkare genast tillfrågades lyckades man ej rädda lifvet på den yngste bland dem, en 12-års gosse, som efter svåra plågor afled påföljande dagen på aftonen. De öfriga, tvenne äldre och tvenne yngre fruntimmer kommo sig dock lyckligtvis och äro nu utom all tara. Man trodde i början att giftämnet innchållits i Rödgröden, men då det visade sig att en norrman, som också deltagit i middagen samt ätit Rödgröd, men deremot ätit rödspottor istället för sill och befunmt sig fullkomligt väl år det antagligt att giftet funnits i sillen och antagligen i såsen, enär sjukdomssymptomerna voro våldsammast hos dem som förtärt mest deraf. Gossens lik har sedermera blifvit obduceradt utan att man dock kunnat få reda på hvad för slags gift det är som förorsakat hans död Vapenoch befästningskomiteen. K. M:t har d. 27 innevarande månad förordnat ryttmästaren Ch. A. II. Biel att vara ledamot i vapen-och befästningskomiten. Ryska skruslregatten Olegs undergång. Vi omnämnde i senaste Fredagsnumret den natten till d. 17 d:s i närheten af Hogland inträffade sammanstötning, hvilken hade till följd ofvannämnde fartygs förolyckande, och kunna nu efter en finsk tidning härom meddela följande närmare redogörelse: Sammanstötningen egde rum under det flankförändring verkställdes, medan eskadern gick i linie. Ordningen, i hvilken eskadern befann sig, var följande: på högra flygeln gick skrufkorvetten Vitjäs och i bredd med densamma pansarbatterierna Krem!. och Peryvenetz samt skruftregatterna Oleg, eresvät och etropavlovsk:. Manövern verkställdes efter signalen: slankförändring med vändning åt höger. Ufter signaltlaggans nerfällande vände alla fartyg 8 streck till höger med undantag af yttersta fartyget på högra flygeln, korvetten jäs, hvilken enligt evolutionsreglementet direkte vände 24 streck till höger. Eskaderns öfriga fartyg vände det ena efter det andra och gingo i korvettens kölvatten. Under denna senaste rörelse skyndade pansarbatterict Kreml, som kommit ur linien, att intaga sin plats och stötte dervid på fregatten Oleg det ögonblick den senare höll på att vända i sin sidokamrats, batteriet Pervenetz kölvatten. Följderna af denna sammanstötning äro redan bekanta. I första ögonblicket inbillade man sig på eskadern, att fregatten Oleg fattat eld. Ånga, rök och till och med lågor utbröto ur dess maskinrum. Sedermera erfor man, att detta uppkom deraf, att vattnet genom öppningen inträngde i eldstäderna. På fregatten Oleg slogs allarm såsom vid eldsvåda, och från amiralskeppet gafs genom signaler befallning att skicka slupar med brandsprutor till hjelp åt det i nöd stadda fartyget. Men detta missförstånd räckte endast några ögonblick och snart blef den förfärliga sanningen klar för hvar och en, att fregatten höll på att sjunka. Främst bland alla framhunno till hjelp korvetten Vitjäs och pansarbatteriet Pervenctz, hvilka hade skyndat att vända om. Alla eskaderns roddslupar nedfirades och utlade genast för att rädda fregattens besättning Likasom de andra fartygen nedhalade äfven Oleg sina båtar och beredde sig att lösgöra barkasserna. Fregattens besättning arbetade ända till sista ögonblicket med sällsynt och exemplarisk sjelfförsakelse, och endast den utmärkta ordning, som herrskade på fregatten, har man att tacka för, att så få personer vid olyckstillfället omkommo. Sluparne, som skyndade till de drunknandes räddning, gingo tätt intill den sjunkande fregatten och drogo sig först i det ögonblick, den gick till botten, något tillbaka för att undvika vattenhvirfveln. Enligt asyna vittnens utsago skedde nedfirandet at bätarne med otrolig snabbhet och de anlände till oly ället inom två å tre minuter. Många scener at sjelfuppostring och strängt iakttagande af tjenstepligten berättas från tillfället. Sålunda hoppade aldsta styrmansofficeraren, stabskapten Trapesnikosr i utnet med skeppsjournalen i hand, hvilken han afven lyckades rädda. Likaledes räddade revisorn, midshipsman Besobrasoff schatullet med skeppskassan. YVregattkommendören. kaptenen af 1:a rangen baron Maydel lemnade fartyget till sist och skulle hafva omkommit jemte detsamma, om man ej med våld ryckt honom i vattnet och sedan upptagit honom i en slup. Om någonting vid ett sådant tillfälle kan anses lyckli å är det väl den omständigheten, att af den till 545 man uppgående besättningen endast 16 omkommo. Detta är så mycket mera förvånande, som efter stöten fl ten ej hölls öfver vattnet mer än omkring 15 minuter. Bland de förolyckades antal befunnos bland andra postkarlen vid krutkammaren, två maskinister, hvilka troligen dödades af Aldan vtolö dan hata ånga cam utvarlkladacs on