Article Image
beråttelse utförd vida mera 1 detalj. Dessutom aro de franska tidningarne något för svaga för privata intressen. Sålunda hade rne af ro, en bland de populäraste af parisertidningarne, nyligen tillfälle att iakttaga ett eget fenomen. IIufvudredaktören, mr de Villemessant, var nemligen djerf nog att Iemna hedersplatsen i ett nummer åt hans egen artikel, benämnd Une Maison de Fous d vendre. Det var en storstätlig beskrifning på ett honom tillhörigt landtställe med park, hvilket han ville sälja för 250,000 rdr, och den dårskap, som antyddes i rubriken, bestod deri, att flera på hvarandra följande egare af stället förstört hela sin förmögenhet genom att göra detta hus, dess park, dess trädgårdar m. m. till ett fullkomligt paradis med afla de beqvämligheter och all den lyx, som kunna åstadkommas med penningar och smak. Mr de Villemessant tillkännagaf för öfrigt att han ville sälja landtstället, emedan han önskade köpa ett hus i Boulognerskogen. Huru förvånade skulle icke t. ex. Aftonbladets läsare bli om de en vacker dag finge läsa en -ledarei detta blad om att tidningens utgifvare ville sälja sitt landtstålle i Stockholms skärgård för 100,000 rdr, emedan han ämnade köpa ett hus på Drottninggatan. Ett ord i sinom tid. En prest i Edinburgh, bekant för sina alnslanga predikningar och mången är väl det utom Skotland, predikade en Söndag för sin församling och hade redan hunnit till I4:de underafdelningen af föredraget, då han plötsligt måste göra ett afbrott för att hemta andan. Men snart fick han åter fatt i predikotråden och utropade med förnyad kraft: Hvad skall jag nu säga, älskelige åhörare? — Säg Amen! svarade en röst från den andäktiga åhörarekretsen. Öfvertro. För några dagar sedan förekom i Berlin ett beklagligt sjelfmord. som bevisar hvilka olyckor s. k. spåqvinnor kunna åstadkomma, när de finna understöd i den herrskande öfvertron. En ung, välartad flicka, skicklig i sitt yrke som damesömme och som med inkomsten at sitt arbete äfven försörjde en ålderstigen, sjuklig moder hade någon tid varit förlofvad med en ung, hygglig snickeriarbetare. Bröllopet skulle firas nästa jul. IIn dag för någon tid sedan var hon i sällskap med några jemnåriga väninnor och man roade sig med att spå i kort. Sofie, så hette den unga flickan, tick oupphörligt olycksbådande kort och fick derföre af de andra uppbära åtskilliga skämtsamma pikar om hennes fästmans otrohet, vankelmodet hos alla karlar-o. s. v. Flickan tog emellertid skämtet på rena allvaret och gick följande dagen till en klok gumma, som spådde både i kort och kafle. Till all olycka kom emellertid denna in på samma kapitel och profeterade henne att hennes fästman skulle bli henne otrogen, om hon icke hölle noga utkik på honom. Från detta ögonblick blef den unge, fullkomligt oskyldige mannen oupphörligt plågad af spioneri och stickord, hvilket gjorde honom till den grad uppbragt, att han en vacker dag sade till sin fästmö, att han långt hellre ville upphäfva deras förbindelse än lefva ett sådant lif. Detta var nog för att förmå den öfverspända flickan till att fatta ett beslut om sjelfmord, hvarpå hon omedelbart gick bort och dränkte sig. Hennes lik återfanns två dagar derefter i Spreetloden. Förbrytarehalor i New-York. När man går från Chatham Square längs med Baxter Street i New-York, ser man ofta på de smutsiga källrarne, som hörer till de förfallna och lutande husen, små papperslappar klistrade på dörrar och fönster och hvarigenom de förbigående underrättas om att OFlaherty eller NMalony är redo att bjuda den trötte vandraren ett nattqvarter, eller att man hos Kate Raach kan få nattlogis för 10 cents och för andra 10 cents en präktig aftonmältid. Följer man inbjudningen kommer man på en smal trappa, vid nvars blotta äsyn man känner sig gripen af svindel. ner i en underjordisk håla. lan varm qväfvande ånga, tramkallad genom utdunstningarne från bränvinet och de många menniskor som här äro församlade i ett rum, slår emot besökaren vid hans inträde i en sådan håla. Här kan man hvarje afton påträffa samhällets drägg, vanryktade fruntimmer, förhärdade tjufvar, som på grund af deras lekamliga svaghet icke längre äro i stånd till att egna sina krafter at det kall hvari de grånat och derföre gå omkring trån hus till hus och tigga, ända tills de ha sammanskrapat den summa som de behöfva till nattlovis och föda; vidare gatumänglare, försäljare af skosvärta och skoband, harpspelare, äpplekärin gar o. s. v. Sammanpackade i den illaluktande lokalen utan afseende på kön eller ålder. Lokalen utgöres vanligtvis af två rum, ett åt gatan och det andra i bakzrunden. Väggarne i det första drypa af smuts och tuktighet, dagsljuset tränger endast dämpadt genom de smutsiga rutorna, atmosferen är qväfvanue och förpestad. I närheten af den ena vägsen står ett cirka åtta fot långt skänkbord, bakom hvilka värdinnans uppsvullna, försupna ans te skiner liksom fullmånen öfver ett träsk. In män: på väggen uppklistrade plakater underrätta gästerna om, att man här kan erhålla den bästa snaps för 3 cents pr-Drenku samt pipor och tobak till inköps priser. Rummets öfriga möblering är ytterst torftig; den består af några stolar utan ryggstöd, ett gammalt flottigt spelbord, ett väckare-ur, en säng — den enda i rummet — samt en rödbrun, på mån sprucken kakelugn, som äfven begagnas till spis. Det inre rummet är vanligen något mindre än det yttre och utgör den egentl soflokalen, ehuru värdinnan, ir tillströmningen af gäster vid regn eller kyla är vanligt ster, icke har någonting emot att utbreda iga halmknippor i det yttre rummet och bereda nattläger åt dem, som icke tå plats i det inre. Detta sista har ingen annan utgång än genom det yttre och saknar fönster. På golfvet ligger ett antal madrasser och några med talrika hål försedda täcken af en obestämbar ålder. Längs väggarne löper en smal bänk och såvida affärerna gå riktigt lysande, bli dessa indelade i afdelningar om 6 fot hvardera och uthyras till nattgäster till ett pris af 2 cents pr fot. I sådana 20 fot långa och 18 fot breda rum tillbringa i medeltal 40 personer natten. Lokalerna uthyras vanligen af fruntimmer, deder utmärka sig för sin förfärliga fulhet och betydande korpulens.

27 augusti 1869, sida 3

Thumbnail