MJ promenerade uppåt staden. Från Utlandet. . Preussens hög-officiösa tidning Prov. Corresp. innehåller artiklar, hvilka kunna liknas vid veritabla tredsdufvor, så försonliga och milda äro de. Man skulle nästan kunna frestas att tro, det Preussen gement förtalas, då man säger om detsamma, att det fortfarande intager en hållning, hvilken väcker oro och gör fredstillståndet i vår verldsdel osäkert. Preussen tvärtom är en borgen för freden, säger nämnde blad och säger det med en ton, som låter mycket bestämd. Vid en öfverblick på de olika europeiska makterna säger bladet, att de engelska statsmännen inge, det frodsverket bäst understödjes genom Tysklands stärkande. Italien och Ryssland måste rikta sina ansträngningar på anordnandet af det finansiela förhållandet, hvarför de äro hänvisade till fredens bibehållande. I Frankrike ha förändringar inträdt, hvilka synas egnade att gifva en fast grundval åt tron på kejsarens fredliga atsigter. Genom försattningsforändringen skola regeringens uppmärksamhet och natinonens alla krafter uteslutande riktas på de inre angelägenheterna. I Österrike har man ännu ej nog frigjort sig från de gamla traditionerna före 1866 för att finna sig i den nya ordningen af de tyska förhållandena. Derför är förhållandet mellan denna stat och Preussen ännu icke sådant, som önskligt skulle varit för båda staternas väl. Men Osterrike har med stora inre svå righeter att kämpa och de ledande männen inom rikets båda delegationer ha uttalat sig för inledandet af att vänskapligt förhållande till Tyskland, hvaden den österrikiska regeringen finner sig af den allmänna meningen inom sitt eget land manad att oförbehållsamt erkänna Tysklands nationala omgestaltning. Och Preussen sedan. Det har ej lemnat något tvifvel öfrigt om sina fredliga afsigters allvar. Såväl genom sina handlingar, som sina uttalanden har berlinerkabinettet afväpnat misstanken, att Preussen skulle vilja genom eu angrepp på grannländerna eller genom våldsam tryckning på sina tyska förbundsvänner ernå en tillväxt i makt och område. Preussen har genom sin försonliga hållning sökt undvika hvarje splittring med grannmakterna och isynnerhet har det efter Pragerfreden städse velat komma på den bästa fot med Österrike. Preussen står ju med palmer i händerna. Men det finnes dock några men härvidlag. Sitt försonliga sinnelag mot grannmakterna har Preussen bäst visat genom sitt så vackra och framför allt så hedrande beteende mot Danmark, hvad Nordslesvig beträffar. Detta beteende vittnar om en så hög grad af tro fasthet och tillgifvenhet för löftens bållande, att man med det för ögonen aldrig kan tvifla om Preussens ifver efter att vilja undanrödja alla moln från den politiska himlen. Och hvad den vänligt försonande stämningen mot Österrike beträffar, så vittna de oupphörliga depeschföljderna med detta land och den besoldade preussiska pressens förbittrade anfali mot v. Beust, att man bör tro på Preussens ord så, som Talleyrand brukade tyda det di plomatiska språket, neml. som em lögnaktig mask för den verkliga meningen. Dessutom meddelar Neue freie Presse en liten notis, som är egnad att synnerligt lugna Österrike. Bladet vill neml. veta, att den nordtyska generalstaben f. n. gör en öfningsresa genom konungariket Sachsen under general Molikes ledning och att den hufvudsakligen riktar sin uppmärksamhet på de intill Österrike grängunde distrikten. I hänsyn till Frankrike, så bör det finna sig utomordentligt lugnadt af, att v. Bismarck plägar lifliga underhandlingar med de sydtyska ministrarne och att han säger, att pragerfreden ej har att göra med de allianser, som han före densamma i hemlighet ingått med de sydtyska staterna. Sträfvandet efter att öfverskrida Main och vägrandet att lemna ifrån sig Nordslesvig, i afseende på hvilka båda frågor Frankrikes heder är bunden, äro ju så oemotsägliga bevis på Preussens grannlagenhet mot kejsar Napoleon, hvilken dessutom erinrar på ett så elegant sätt, att han nu är så upptagen inom Frankrike, att han torde ha godheten hålla sig på mattan utåt. Som sagdt, Preussen stär med palmer i händerna och Bismarck är en fredens apostel, om man får tro Prov. Korresp., men hvem tror väl nu på de officiösa förklaringarne trån Berlin. Rreussen är, som bekant, icke ensamt om att upphetsa Österrikes icke-tyska undersåter mot regeringen. Ryssland gör sitt bästa i ma Filtning och det tvska folket är utan B 5 8