Andersson, och år 1862 i September månad dog, detsamma. Modren infann sig med dodsattesten hos fattigvården, på hvars bekostnad barnet blef begrafvet. Dermed tyckes det att historien om Carin Åndersson och hennes barn skulle vara slut. Ingalunda! -Romanenåterstår, och den hopspanns af enkan Katharina Eliasdotter. Denna hade, vid samma tid som Carin Anderssons barn dog, emottagit i inackordering en annan späd flicka från Haga. Vid underrättelsen om den späda Albertinas död vaknade plötsligt hos Katharina den tanken att låta det barn hon sedermera emottagit gälla för samma Albertina. Meningen härmed var att utom de 4 rdr i månaden hon erhöll för det senare fosterbarnet äfven taga betaldt af fattigvården för det barn som hon redan lemnat ifrån sig och hvilket som sagdt nu aflidit. Med sitt andra fosterbarn på armen marscherade hon derföre i väg till br Dablgren på Lerjeholm, förevisade barnet, hvilket hon uppgaf vara den ifrågavarande flickan Albertina, erhöll hr D:s intyg på att det förevisade barnet vore i högönsklig välmäga och gick sedermera in till fattig jningen, der hon tick lyfta sina 30 rdr för året. Första expeditionen gick förträffligt, den andra likaså och sålunda upptog hon i 5 års tid 30 rdr årligen af tattigförsörjningen för det redan döda barnet. Den flicka som vid hvarje uppvisning hos hr Dahlgren fick tjenstgöra såsom den aflidna Albertina hade, då hon blef äldre och kunde tala, af den slipade fostermodren blifvit strängeligen tillsagd att kalla sig för Albertina Andersson, Efter de ofvan omförmälda fem åren fann sig emellertid Katarina Eliasdotter icke befogad att vidare begära hr Dahlgrens intyg, emedan, förmodligen, den lilla flicka hon hittills haft i sin vård icke längre vistades hos henne. Hon begaf sig derföre till en lvinna vid namn Helena Kristiansson och fick af hnenne på en dag länar hennes dotter Hulda Amalia. Att förevisa denna för hr Dahlgren, som under fem us tid sett den andra, gick emellertid icke an, hyaröre hon helt enkelt marscherade upp med denna till attigförsörjningsdirektionen, efter att likaledes ha nlärt flickan att kalla sig Albertina Andersson. Som darnet syntes befinna sig i bästa välmåga, tick enkan ortfarande ut sina tretio rdr om året. Ingen kan veta huru länge denna komedi, spelad ned fattigförsörjningen, skulle fortfarit, om icke fattigörsörjningsinspektören, skollärare A. Svensson, vid ett esök hos Katarina Eliasdotter för att se efter huru et stod till med Albertina Andersson, kommit unlerfund med att denna alldeles icke fanns till. IIan nmälde saken och följden blef att Katarina Anderson, liksom Karin Andersson, som under tiden blifit äkta hälft åt en artillerist, och Helena Kristianson igår stodo i poliskammare Den förstnämnda kunde icke annat än erkänna edrägeriet, men påstod att de båda andra varit sedvetna deraf och att Helena Kristiansdotter fått rsättning hvar gång hon lånat ut sin dotter, hvilken essutom blifvit ersatt med 50 öre. De båda andra ekade till allt medvetande af saken. Målet remitterades till rådhusrätten.