förtroende och aktning. ölvermäktige fienden drypande af vatten men ledt dess stapplande steg på en bana, vid hvars slut det nog en gång, om det artar sig lika törboppnivgsfullt och värdigt som hittills, skall stå som en kraftfull, en beprötvad och rättskaffens man, värd sitt samhälles, sin samtids Svenska kapplöpningssällskapet, som på Måndagen firade sin andra födelsedag härstädes, hade icke samma tur med väderleken. Man kan knappast tänka sig en i ordets egentligaste bemärkelse mera nedslående skur än den som sagde högtidliga dag för en stund tvärt afbröt kapplöpningen och derjemte lät Sweepstaken med thy åtföljande gentlemenriders gå upp i vatten. Det var både ynkligt och löjligt att se huru den förut snygga och presentabla åskådaremassa, som garnerade heden, i ett nu kom att se ut som om den direkte blifvit uppdragen ur Vallgrafven, att se huru den i sommartoiletternas brokiga färgprakt nyss så strålande åskådareläktaren, tack vare paraplyer, uppdragna klädningar och improviserade näsduks-en-tout-cas er, i en hast sick ett lika grådaskigt och otrefligt utseende som sorgkonfekten på en grafolsbricka. Med vildare mod och ursinnigare berserkaraseri stormade icko forntidens vikingar det stolta Jomsborg än nu lungsura individer al båda könen gjorde sitt anlopp mot Nya Exercishusets fredliga murar. Milda, qvinliga väsen, i hvilkas bröst en hemsk aning om att den nya sommarhatten skulle förvandlas till en formlös och värdelös disktrasa om icke dess bärarinna snart komme under tak, mängde sina af kroppsoch sinnesrörelsen högt uppdritna niskanter med de sträfva brumbasarne hos Skapelsens herrar, för hvilka vaktmästaren Krans spelade samma roll som engeln med det brinnande svärdet gjorde för hrr Kain och Abel Adamssons pappa och mamma. Slutligen segrade dock folkets suveränitet, Kransen, han lade neder sin kraftiga men i sorlet ohörd förklingande reservation mot denna al stundens nöd fullt berättigade invasion, fästaingen öppnade sina portar och in tågade den med segrons solsken i at stridens hetta glödsade fysionomejor. En uppmärksam iakttagare fann lätt att sjelfva kapplöpningen i år icke egde samma popularitet som sistlidet år. Orsakerna närtill kunna nog vara mångahanda, men som en af de förnämsta torde utan tvilvel böra räknas det på fullständig parodi stötande, att om de båda förnämsta priserna endast tvenne hästar täflade i hvardera löpningen. Det blir under sådane omständigheter hardt vär en löjlighet att tala om täflan, och segrens storhet krymper ihop till fasligt små dimensioner när, som här, medtäflaren i ena falet af bristande uthållighet och i det andra genom en olyckshändelse redan från början satts hors de combat. Af vida större och fullt berättigadt intresse voro då 4:de och 6:te löpningarne, isynnerhet den sistnämnda, i hvilken löjtnant C. M. Ryberg utmärkte sig för sin lika djerfva som eleganta ridt. Oafsedt den mera reela belöning, damernas dyrbara pris, som han dervid eröfrade, skördade han det lifligaste bifall af samtlige åskådare, uttryckt i dånande hurrarop, då den vackra apparitiouven NYoung Winton med sin smidige och smärte, men ändå kraftfullt byggde ryttare, etter fullbordadt segerlopp pjaflerade in till vågplatsen. Ofvanpå denna intressanta löp ning, hvilken af kännare förklarades ha varit den remarkablaste, som någonsin egt rum i Sverige och väl torde kunna jemföras med de beryktade kapplöpningarne vid Ascott och Epsom, följde tillställningens föga intres santa slutnummer: hemvandrandet öfver den till en kolossal gyttjepöl förvandlade exercisheden, då man vadade vin stercore usque ad knäna. Och dermed var kapplöpningen för i år och troligen också för åtskilliga kommande år till ända. I Trädgårdsföreningens park har utom de ordinarie konserterna gifvits en extra konsert till förmån för den som musikus, kompositör och arrangör lika förtjenstfulle hr Johann Bey erböck samt i Thorsdags en stor militärkonsert af Göta artillerireg:s musikkår till förmån för dess pensionskassa och i afton gilves ytterligare en extrakonsert till förmån för den utmärkte flöjtisten hr Maurita Deyerböck, som dervid utför tvenne solonummer för slöjt: Fantasi öfver folkmelodier från Wallachiet, af F. Doppler och d:o öfver motiver ur op. Regementets dotter, af Briccialdi. Vi äro ötvertygade om att publiken gerna skall begagna tillfället att skänka sitt erkännande åt en lika anspråkslös som solid talang. Det omtyckta kapellet slutar snart sina konserter i Frädgårdsföreningens park för att i stället bilda kärnan i hr Strakoschs orkester, hvilken lärer komma att erbjuda något noch nie da gewesenes. Hr Leopold Beyerböck, virtuosen på alla möjliga instrumenter och mästaren på valdhorn, skiljer sig dock från sällskapet och beger sig till utlandet, der det icke lärer dröja länge förr än en artist af hans förtjenst blir erbjuden engagement. Artillerikonserten, hvartill programmet var särdeles omsorgsfullt och lyckligt valdt, gaf I bl. a. vid handen tvenne saker: pro primo att musikpaviljongen passar vida bättre för musik af bleckinstrumenter än för instrumentalmusik och pro secundo — att Göteborgs pu blik fortfarande anser det otillständigt att applådera förrän solen gått ned. Ve den, som före denna tid vågar lyfta sina händer