siften att franska språket icke talas af folket i mer än åtta departementer; men dock är det sakert att franska nationen är vida mindre homogen än man i allmänhet föreställer sig. D:r Lagneau har i en rapport till franska vetenskapsakademien föret. dig att bevisa att de olika racer, hvilka bebo den iranska jorden, ännu bibehålla de fysiska olikheter och i många fall äfven de sjukdomar, som utmärkte deras resp. förfäder. Hans observationer äro grundade på resultaterna af konskriptionen. Han finner att bretagnaren i våra dagar ännu eger den resliga och arka kroppsbyggnad, hvilken karakteriserade hans ättefäder, och att de centrala departementerna, fordom bebodda af gallo-celter likaledes lemna blott fä exempel på oduglighet till krigstjenst med anledning f sjuklighet eller otillräcklig kroppslängd. Å andra sidan blitva bland de sydbelgiska gallerna och innevånarne i provinser som varit utsatta för den normanniska invasionen ett stort antal konskriberade hindrade från att tjena sitt land på grund af svaga ögon, dåliga tänder, liten växt och svag kroppsbygg nad. Alla dessa egenheter härleder d:r Lagneau från något fel hos deras förfäder; men ehuru tumuli kunna meddela fakta angående liguriers och andra hädangängna barbarers ben och tänder, så kan man fråga på hvilken grund den lärde doktorn kan påstå att de ledo af Svaga ögon, osundt blod o. s. v. Det skulle vara intressaut att höra af någon fashionabel dentist från England, huruvida detta lands normanniska adel är mera utsatt för tandvärk än deskotska eller irländska celterna. D:r Lagneaus teori öppnar emellertid ett vidt fält för undersökningar och är i rak strid med en af hans kollegers, hvilken i ett ganska intressant verk öfver menniskoslägtets enhet, förskräckte amerikanarne genom att påstå det inflytandet af hvad han kallar milieu — landets beskaffenhet och atmosferförhållandena — är så stort, att de nuvarande afkomlingarne af de första anglosaxiska innebyggarne i Amerika mera likna irokeser och plattfötter än sina egna förfäder. ILangt och kort hår. Våra förfåder och isynnerhet de gamle briterna och gallerna läto sitt hår växa utan att klippas. Ofta nådde det ända ned till midjan, och män sådane som Caractacus måtte ha sett ut som monstrer. Sedan romrarne eröfrat briterna och gallerna blefvo dessa skymfligen klippta. De galler, som återvunno friheten, skyndade att låta håret växa ånyo, och för att desto mera bevisa hvilket värde de satte på långt hår, började de raka sina slafvar. I början af femte århundradet stiftade Pharamond ett rike i den provins som sedermera fick namn La France. Gallerna blefvo åter slafvar och segrarne läto obarmhertigt åter raka sina offer. Från den tiden blef det allmänna uppfattningen i hela Europa att långt hår blott fick bäras at de stora och adelige. Icke blott slafvar, utan äfven fria bönder och borgare voro förbjudna att bära annat än klippt hår. Trälarne på ådlingarnes gods blefvo tillochmed rakade helt och hållet, och det är från denna vana, som bruket att taga af sig hufvudbonaden vid helsning uppkommit. Att blotta hufvudet betyder nemligen detsamma som att sägas Se, herre, jag är er tjenare: jag har intet rt Guldmakeri. Om de kaliforniska och australiska guldfälten, såsom några påstå, verkligen börja visa tecken till att vara uttömda, så kan det lända till tröst, att den vises sten blifvit uppfunnen och kan ersätta den guldtillförsel, som vi eljest skulle komma att sakna. Iranska tidningen Gaulois meddelar helt allvarsamt sina läsare, att, uppmuntrad genom en spådom af Nostradamus, en mr Fretrean, fordom assistent åt den ryktbare kemisten Gay Lussac, vändt sin uppmärksamhet mot alkemien och slutligen lyckats att förvandla en silfverplat till en guldplåt genom den förenade verkan af salpetersyra och elektricitet. Härvid bör dock anmärkas, att kostnaden för det frambragta guldet uppgår till många gånger dess värde, så att mr Fretrean påminner om Raymond de Lulli, en alkemist i sextonde århundradet, om hvilken Brantome naivt anmärker, att han, foraktande konsten att förvandla bly till guld, en mycket vanlig och lätt process, istället verkligen lyckades att förvandla guld till bly, — nagot som ingen alkemist före honom förmått åstadkommaEnglands poströrelse år 1868. britiska postverkets embetsberättelse för förlidet år utvisar änyo en betydande tillväxt i poströrelsen. Åutalet af de under året befordrade brefven inom de förenade konungarikena uppgick till öfver 805 millioner eller 43 procent mer än år 1867. I medeltal kommo 26 bref på hvarje person och 149 på hvarje hus i England, 30 bref på hvarje person i Skotlanu 24 och i Irland 10. Antalet bref som ej kunnat framlemnas uppgick till 3; million. Det är också knappt begripligt att allmänheten ännu i afscende på adresseringen är så okunnig. Sålunda saknades 13,800 bref helt och hållet all adress, och af dessa innehöllo likväl 230 penningar, hvilka tillsammars uppgingo till 115,000 rdr. Tidningar, bokeller profpaketer afsändes år 1868 till ett antal af 166 millioner, eller nära 13 procent mera än föregående år. De med postverket förbundna sparkasse-, assuransoch lifrånteanstalterna visa äfven betydligt förökad verksamhet i jemförelse med föreg. år. Qvinnans rättigheter. Angående detta ämne har nyligen i England utkommit en samling afhandlingar af fem män och fem qvinnor. För att visa hvilken sund uppfattning och ädel oegennytta som genomgå de senares åsigter, må anföras, att en af dessa förordar att man skall förmå eller, om det ej lyckas, tvinga alla unga män som eljest skulle beträda tjenstemannabanan att emigrera till kolonierna. Qvinnorna skulle då komma att bekläda de platser, på hvilka eljest dessa unga män skulle gjort anspråk, och då de som ännu inneha tjensteoch embetsmannaplatser doge bort (naturligtvis underförstådt ifall de icke under tiden blifvit rifna i stvcken af de qvinnor som ännu icke fått platser) skulle äfven dessas tjenster upptagas af qvinnorna. IIandels-underrättelser GÖTEBORG d. 18 Aug. Med undantag af i Söndags har sedan förra börsdagen regn dagligen sallit. I Lördags regnade det hela dagen, de andra da