Från Utlandet. Ed ohyggligt brott har i dessa dagar ipptäckts, hvilket nästan kan komma håren ut resa sig på ens hufvud. Ett telegram medlelade, såsom våra läsare torde minnas, för några dagar sedan, att ett allvarsamt upplopp :gt rum i Krakau, i anledning af en upptäckt som gjorts i dervarande nunnekloster. Du närmare omständigheterna vid denna kloster historia, hvilka erinrar om medeltidens gris igasto mysterier, äro följande: I Onsdags åtta dagar erhöll domstolen i Krakau från qvinnohand ett anonymt meddulande om, att i karmeliterskornas nunnekloster förstaden Vassola en qvinna hållits inspärrad i en cell alltsedan fyratiotalet. Underrättel sen innehöll så många faktiska upplysningar, att rätten ansåg sig föranledd att undersöka saken och uppdrog densamma åt en af siva medlemmar, Gebhardt. Denne begaf sig med tvenne vittnen till biskop Galecki, framlade för honom det meddelande rätten hade erhållit, och begärde hans bemyndigande om att få beträda klostret, som annars icke är tillgärg ligt tör någon man. I början ville biskopen icke tillägga den anonyma angifvelsen någon vigt, men då domaren förklarade, att han afven utan tillstånd skulle veta att skaffa sig tillträde till klostret, gaf biskopen med sig och utfärdade en skriftlig fullmakt, som han lemnade till en kanonikus. Tillsammans m-d honom begaf sig undersökningskommissionen till klostret, hvars portar först öppnades efier långa underhandlingar, och undersökningsdomaren begärde då genast att få tala vid ab bedissan. Hon var dock sjuk, men en annan nunna, som fungerade i hennes ställe, beslöt sig omsider för att höra, hvad domaren kunde ha att säga. Vill ni ögonblickligen föra mig till Barbara Rubriks cell, yttrade han, och verkaingen at dessa få ord var fullständig. Hon bleknade och förklarade det omöjligt, men lät sig likväl beqväma till att föra kommissionen till en i källaren liggande cell, som var försedd med två tjocka jerndörrar; dessa öppnades genast, men från cellen utströmmade en sådan stank, att kommissionens medlemmar måste genast draga sig tillbaka. Då de slutligen stego in, varseblefro de i en vrå i ett mörkt rum, 3 alnar långt och 1, aln bredt, i hvilket endast några få ljusstrålar inträngde genom ett hål i muren, på en knippa rutten och stinkande halm en olldeles nakon qvinlig varelse, hvars skelettlika kropp var betäckt med on skorpa af smuts och ohyra. Framför henne stodo på det smuttvenne små skålar, hvilka innesiga golfvet lomningar af rofvor och någon höllo några mjolröra. Vid den ovanliga åsynen af ljus och menniskor hopknäppte den arma sina händer och bad med jemrande ton: Jag är bungrig, förbarmen Eder öfver mig, gifven mig kött och jag skall lyda eder... Detta. hål, som ej uppvärmdes af någen solstråle eller någon härd och beläget öfver en kloak, hade systrarne utsett till boning åt sin kamrat och hållit henne inspärrad derstädes i 21 år, sedan 1848. Undersökningadomaron besallde genast, att man skulle ge Barbara Rubrik ett linne, och homtade sjelt biskopen. Vid äsynen af offret blet biskopen djupt upprörd, samlade nunnorua och gjorde dem de skarpaste förebråelser för deras omenskliga beteende. Ar detta eder kärlek till nästan? Är det på detta sätt j viljen komma till himmelriket? I ären furior, icke qvinnor, så talade den förtörnade biskopen, och då qvinnorna ville urskulda sig, dundrade han emot dem: -Tigen, j, eländiga, bort ur min äsyn! I skänden religionen... bort! Den tillstädesvarande biktfadren Piantkiewicz, en gammal prest, djerfdes invända, att de andliga myndigheterna haft kunskap om osoget, hvarpå biskopen och en och annan prelat beskyllade honom för lögnare och uppmanade honom att ej mera genom förtal betunga sin själ. Biskopen suspenderade genast biktfadren och abedissan, som härstammar från en gammal vördnadsvärd polsk adelssamilj. Biskopen befallde att Barbara Rubrik skulle