dessa virkningar, de äro konstprodukter. Det är, såsom en författare uttrycker sig en samvetsgrann öfversättning från ett främmande språk. I några af ateliererna voro arbetarne i full sysselsättning. Det fordras sannerligen ott ganska skarpt öga för att kunna träffa hvarje färg på tråden, fullkomligt öfverensstämmande med hvad målaren frambragt på duken. Också kalla sig dessa tapetvirkare sjelfva artistes-ouoriersk. De utgöras uteslutande af fint och snyggt folk. Högst 150 personer kunna vinna anställning vid fabriken. Deras arbetslön är dock icke stor: trån 1,000 till 1,800 francs årligen. Öfver hufvudtaget kan en arbetare på dagen virka 34 quadratcentimeter (ungefär 6 qvadrattum) och då går det minsann tid åt, för att få en hel slottsvägg färdig. Några andra än de, som kunna bestå sig med slott, ha icke gerna råd att briljera med gobeliner. Det finns bland dessa virkade taflor de som kosta ända till 50,000 francs och mera. En sådan tapet kan sysselsätta en arbetare i fem till tio år. Nu höll, bland annat, en på med kejsar Napoleons porträtt. ÅJag kan just undra under hvilken republik det skall bli färdigt? yttrade en af åskådarne mycket profetiskt och snusförnuftigt, under det vi aflägsnade oss. Ja, mitt herrskap, det skulle bära rakt uppåt väggarne, om jag pratade längre om tapeter. Au revoir! —ell.