nämnda sordringen och ser redan ett betydande steg härtill taget: neml. att Underhuset sjellt medgilvit rösträtt vid kommunalval åt skattebetalande adult spinsters — uppvuxna ogifta qvinnor. Men den andra mera omfattande fordran uppstålles af flera medlemmar af föreningen som en oundviklig utvidgning af den första. Så mycket står fast, att den teoretiska tvistefrågan blifvit en dagordningsfråga för det britiska parlamentet. Times anser, att Nationalföreningen går för långt. Den borde inskränka sig till författandet och spridandet af flygskrifter och ej kasta sig på parlamentariska petitioner och diskussioner. Att kasta folk i djupt vatten, är ett farligt, om än snabbt sätt alt lära dem simma. Moen lemnom denna invecklade fak för en annan nästan lika invecklad politisk härfva, hvars trådar vi ännu endast kunna skönja i en viss börspanik. Vi veta knappast, om vi skola röra i denna härfva, ty vår framställning för dess redande måste ovilkorligen få en viss karakter al kannstöperi, en afart af politiken som ej är synnerligt välkänd. Det väckte neml. för någon tid sedan en stor uppmärksamhet, då förbundskansleren v. Bismarck inför Nordtyska Förbundet framlade en begäran om bestämmandet af en mängd olika indirekta beskattningar, i det han förklarade orsaken härtill vara den, att Preussen, för att kunna skydda Förbundet mot yttre fiender, måst vidkännas stora uppoffringar, hvilka förorsakat i dess budget en stor brist. Hr v. Bismarck antydde samtidigt, att freden flera gånger varit hotad och äfven helt nyss. Det hjelpte, såsom vi veta, icke. Förbundets riksdag afslog skatterna. Bismarck blef arg och med detsamma sjuk, stackars karl, hvadan han afsade sig en mängd befattningar som enbart preussisk minister och begat sig bort, för att släcka sin Wuth vid neddammen i Varzins park. Hans ställning var onekligen brydsam; ty han skulle vid den preussiska landtdagen nödgas utföra lögnarens roll, och den är ofta svår nog. Det har neml. visat sig, att den preussiska budgeten ej företer någon brist, utan tvärtom öfverskott. Och man gör sig nu den helt naturliga frågan: Hvarför var v. Bismarck så ifrig i att framhålla en statsbrist, som ej fanns? Var det icke en ny phas af den gamla preussiska doktrinen, att man måste till hvad pris som helst skaffa sig en fylld skattkammare, då man vill föra ett krig? Ville hr Bismarck icke på detta sätt genom utomordentliga pålagor fylla sin pung för möjligen stundande tilldragelser? Och hvilka skulle väl dessa kunna vara, om ej ett krig med Frankrike? Samtidigt härmed ingick underrättelsen, att Belgien icke längre ville lyda Preussens upphetsning och göra ett dåraktigt motstånd mot Frankrikes försök att genom en jernvägsöfverenskommelse såväl bereda sig ekonomiska fördelar som äfven i strategiskt hänseende betrygga sig mot Preussens öfversall. En depesch från Österrikes regering offentliggjordes, hvari denna starkt tryckte på Belgien att gifva efter; och är det väl sannolikt, att denna öppna framställning ganska mycket inverkat på den belgiska regeringen. Det var ej underligt, att man i Preussen harmades ofver det tyska Österrikes vopatriotiska beteende att sålunda arbeta Tysklands artsiende en godbit i händerna. Men detta var ej nog. Plötsligt och liksom på gifven parole spredo sig olika kuriösa rykten, hvilka banade sig väg ut genom ett i Dresden utkommande antipreussiskt blad Sächsische Leitung, hvilket, vare sig med eller utan skål, förmenas vara ett organ för v. Beust. Dessa rykten angåfvo sig vara bref dels från Berlin och dels från Köln. I brefvet från Berlin uppgifves det, att underhandlingar inedts om de vilkor, på hvilka de af Preussen utsatta tyska furstarne skulle kunna återinsätas i sina befattningar. Orsaken till detta omslag i den preussiska politiken förmentes vara len, att man i händelse af krig icke kunde ita på de införlifvade landsdelarne, utan snaaro kunde befara, att det dåliga exemplet kulle demoraliserande inverka på gammal;reussiska soldater och till sist bringa hela andet i fara. — Emot detta rykte uppträder n olficiös författare i ett hamburgerblad, tillörande pressbyrån i Berlin, och säger hela ppgiften vara en grof lögn, emedan den reussiska armeen då skulle blödt förgäfves. )et var redan ett mycket smärtsamt offer för ensamma att nödgas afstå från sådana län er som Böhmen och Mähren, hvilka den tillämpat sig; det är ej heller någon hemlighet, tt konungen i detta fall delade armåens stäming och endast mycket ogerna gal etter för en politiska nödvändighet, som tvang honom tt söka den områdesutvidgning, till hvilken reussen genom sina segrar hade rätt, i Tyskinds nordliga och vestliga trakter. I brefvet från Köln framhålles, att i det itdrag, som Österrike före krigets utbrott 1866 kloc med Bayern, bestämdes upprätthållandet I ett konungarike Neder-Rehn, som skulle