den väg som är kortast, billigast för transporten ocl uppehållande en oafbruten kommunikation emellar brödralandens förnämsta handelsstäder Kristiania ocl Göteborg. Utöfver egna tillgångar konsumerar Norge mera af ladugårdsprodukter än vi, deras närmast grannar kunna ännu aflata, och dess vestland behöf ver en stor införsel af strid säd; handelsspekulatio nen från flera af våra provinser äskar derföre er billig, snabb och oafbruten kommunikation med brödralandet. Fordringarne för den inbördes handell rikena emellan skulle tillfredsställas genom en jern vägsförbindelse från Kristiania till gränsen och der: ifrån till Uddevalla samt genom de på komiterades föranstaltande undersökta bibanorna till Krossekärrs isfria hamn och den genom Dalslands kanat bildade seglationsleden mellan Wenern och Vestra Ed Motivet till det i Norge väckta förslaget om en jernbana söderåt ifrån Kristiania vore dock ej enbart att underlätta den inbördes handeln, utan att derjemte erhålla en förening med vårt jernvägsnät och kortare kommunikation med koutinenten. Man önskade de före uppnå Herrljunga och bespara sig 15 mil från Kristiania; men idecn vinner först sin fullständiga utvec kling genom statsutskottets tillstyrkan att Norges södra jernbana icke bör göra vid Uddevalla en krol öfver Herrljunga och Jönköping till Malmö, utan dragas i fortsättning öfver Göteborg till IHelsingbe rg Denna linie blefve c:a 30 mil kortare än linien K stiania-Karlstad-Malmö. En betydande utlandstrasik till och från Norge skulle i förening med den inbördes handeln mäktigt bidraga till denna strandbanas bärighet, och vestra Sverges kommunikation med utlandet vinner förmånen af en vägbesparing på 20 mil, räknadt från Göteborg. Uti nu omförmälda hänseenden vore dock icke den nya jernväg, hvars första sträcka hitom riksgränsen utgör föremålet för mötets öfverläggning. af största nationella vigt, ty tal. ville erinra om den af landshöfd. Ehren d nämnda Jutländska banan, som öppnas för trafiken på våren 1871, och ställer Frederikshavn i jerny örbindelse med Hamburg och hela Europa. Frederikshavn och Göteborg äro blott åtskiljda af 1212 geografiska mil eller 3 å 4 timmars ångbåtsfärd, och det kan ick vara något ätvifvel att post-, pa rareoch handelsvägen skall gå häröfver; men för att undvika de hinder af is som någon gång kunde stänga kommunikationen Göteborg-FrederikshavnHamburg, och för att ej underkastas omvägen öfver Malmö, skulle dett: ödande af tid och kostnader undvikas genom att vi tertiden låta den ofvannämnda trafiken taga sin rik ning öfver Krossekärr-Frederikshavn, hvaremellan af ståndet är 20 g ogr. mil. Denna senare passage tillryggalägges på 5 å 6 timmar och lemnar emot vägen öfver Malmö en tidsbesparing af 10, och för Göteborg af 11 å 12 timmar. — Tal. påpekade äfven denna strandbanas strategiska vigt i hänseende till en, af den stränga vintern ej afbruten kommunikation öfver Krossekärr med utlandet, och beröring med Saltkällans hamn, hvilka omständigheter jemte de förut anförda, tal. ansett sig böra framhålla i anledning af Statsutskottets betänkande hvaruti den åsigt framställts att denna strandbana allenast vore en ortsbana, som tillfredställde enskilda landsdelars behof, troende sig tal. hafva ådagalagt att denna jernbana deremot hufvudsakligast tillfredställer stora nationella och internationella anspråk. Borgmäst. J. Rhodin från Kongelf uttryckte sin tillfredsställelse öfver komitäns verksamhet och dess förtjenstfulla framställning af frågan; erinrade om huru vid 1847 års riksdag få förefunnits till beviljande af jernvägsföretag, men huru dessa dock framskridit; trodde att den nu ifrågavarande banan kulle vinna allmän anklang och förordade undersökningens fortsättande genom södra delen af länet. Löjtn. J. ÅA. Gyllensvan var at motsatt åsigt med afseende på undersökningens fortsättande; ansåg en kustbana öfverflödig, och att sympati för en sådan ej kunde vinnas inom landet. IIushallningssallskapet hade gjort uppoffringar nog genom den redan bekostade undersökningen af länets norra del. Häremot uppträdde major S. Neiglick, kapt. 4. v. Proschwitz m. sfl. som framhöllo banans nytta, kildt för länet med afseende på afsättning till Norge af kreatur och säd. Bokhandi. J. F. Hallman ville att intresset skulle röjt sig för banan genom aktietec ningar, och erinrade huru en stark agitation pågick i vår närhet för en bana från gränsen till Wenersborg öfver Dalsland. Häradsh. Norin betviflade icke att ett varmt intresse förefanns, men tiden vore icke inne för aktieteckning. Intresset hade visat sig i erbjudande af fri jord för banan, och kommunerna erbjödo en uttaxering dertill af 50 öre på fyrken, andra tecken till intresse att förtiga. Häradsh. 4 M. Rosenqvist talade äfven om de sympatier och det intr företaget väckt, hvarpå hushållningssällskapets anslag vore ett bevis bland andra; betonade banans strateg vigt och yrkade på undersökning af sträckningen från Uddevalla till Göteborg. Sedan diskussionen ännu någon stund sortgått beslöt mötet, på framställning af komiteledamöterna sedan landshöfdingen grefve I PV FA I