Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ölvers. fr. Franskan.) Öfficerarne räekte honom handen med uppriktig bedröfvelse öfver att de sårat en man som var så hälngifven och så värdig deras högaktning. — Ni måste ursäkta oss, korporal, sade de i sorgsen ton, olyckan gör en misstrogen och orättvis, och vi äro olyckliga Man hade på senare tiden sett så många förräderier, så många lågheter och fega handlingar, man hade sett så många män förverka sin heder, hvilka man trodde vara hedern sjelf, att den gamle soldaten ej kunde hysa något groll för de misstankar, för hvilka han varit utsatt. — Det är redan glömdt mina officerare, sade han... Om jag varit litet mindre godtrogen af mig, skulle den stackars baron dEScorval ännu tillhöra denna verlden! — Baronen andas ännu, korporal, sade en af officerarne. Detta tycktes gränsa så nära till det underbara, att Bavois knappt trodde sina egna öron. — Ahl... om jag ej behöfde annat än uppoffra en ( Forts. fr. N:o 164.