kon, som aftecknar sig mot horisonten, N:o 368, Inre och yttre lif, af Douglas. De båda munkarnes, den äldre och den yngres olika uttryck äfvensom de omsorgsfullt målade detaljerna böra beaktas. Konstnären låter oss här kasta en djup blick in i menniskohjertats mysterier. Ofvanför hänger N:o 417: den kungliga barnkammaren?, af sir David Wilkie, en tafla hvilken också lärer ega ett ofantligt högt, men för den flygtige åskådaren knappt begripligt värde. På denna sidan skärmen anmärka vi ytterligare N:o 414, Puritanen vid sitt glas, af Tourrier, en högst karakteristisk och mästerligt målad genre, N:o 409, En novis, af G. Pope, och N:o 380, Den första savoriten, af S. B. Ilalle. På andra sidan finna vi under N:o 401, en liten godbit af E. Nicol, En knäböjande mansperson som blåser eld på ett kol, N:o 410, Vacker höstdag af V. Rose, N: 0377, Årtisten i sin atelier af J. Fraljer, N:o 385, Karneval af R. Hillingford, och på motsatta väggen N:o 400, Blommor af miss Mutrie, N:o 404, Ilemligt vittne af D. Pasmore, N:o 382, Landskap af J. D. Harding, den bekante utgisvaren at den ven i Sverige allmänt beg .gnade Ritkursen, N:o 388, Gatuscen at JIloughton, N:o 396, -Abbåöen at C. Marianna och slutligen nära lörren i hörnet tvenne små allrasomtäckaste bitar, N:o 387, De faderoch moderlösa samt N:o 389. ÅFrukt och fågelbo, enligt vårt förmenande det i alla hänseenden yppersta stillebensstycke, vi hittills funnit på utställningen, N:o 392, ännu ett landskap af Linnel och slutligen öfver dörren N:o 413,Appiavägen. af A. J. Strut. Och så ha vi gjort on om alltså alltför flyktig bekantskap med lenna dyrbara samling. Ni känner er nu en smula trött efter da gens vandring, beger er kanske upp i det på sollennitetssalens läktare inrättade nätta schweiseriet och lemnar er ödmjuke tjenare åt sitt ide. — Har ni kanske lust att följa med? — Omöjligt, en annan dag måhända, men nu: arväl, vi återse hvarandra!