MID UMLIUD 109 SP 841 u1e , 5KU tJ bverliga löftena i grunden ingenting u rätta for ett verkligt lugns åstadkommande, även om de äro höljda i så vackra fraser son följande, hvilka bilda slutet i det kejserliga butskayet till lagstiftande kåren: Den större solidaritet, som åstadkommes mellan kamrarne och min regering derigenom, att en person kan på samma gång utöfva en ministers och en deputerads befattningar, samtliga ministrarnes närvaro i kamrarnes sessioner, diskussionen om statens angelugenhetor i konseljen samt en lojal ötverensstämmelse med majoriteten gitva landet alla de garartler, som vi i vår gemensamma ifver söka att sinna. Jag har redan flera gånger visat, huru mycket jag i det allmännas intresse varit böjd för att uppgifva vissa af mina prerogativer. De förändringar, som jag beslvtat föreslå, äro en naturlig utveckling af dem, som efter hand villdelats rikets institutioner. De måste dess utom lemna de prerogativer oberörda, hvilka folket på det uttryckligaste åt mig anförtrott och hvilka äro de väsentliga vilkoren för en makt, som skyddar ordningen och samhäl let. Enligt ett telegram blef detta budskap gunstigt upptaget af lagstiftande kåren och upplästes under ihållande hurrarop, naturligtvis från majoriteten som för ett ögonblick spelat rollen af verkligt handlande personer i en komedi, som kanske till sist hade sin författare i S:t Cloud, och nu rusade på för att åter ölvertaga komparsernas parti. Upphotsmännen till interpellationen, Buffet och Bråme, hvilka till en början ej ville återtaga interpellationen, ha nu omsider gjort det. Ministerkrisen är verklig, men man har härvid endast rykten att hålla sig till, hvilka korsa hvarandra. La France vet att be rätta, det Olivier vägrat emottaga någon portsölj. Ättergifterna tillfredsställa honom således icko, och det är just icke så underligt. I det vi nämna, att den oppositionela venstern nu sannolikt skall komma att rycka fram, för att framställa större fordringar, lemna vi för öfrigt här ordet åt ett par pariserkorrespondenter, af hvilka den ene skrifver: Allt, hvad man utsprider ang. beredvil ligheten hos mellanpartiets män att i förening med Ronher inträda i kabinettet, är helt enkelt osmakligt. Tarhouet och Segris, såvil som Buskot och Ollivier ha förklarat, att conditio sine qua non för deras öfverenskommelse med suveranen är denne mans afskedande, hvars verksamhet de anse lika ödesdiger för kejsardömet, som Guizobs varit det för Juli monarkien. Ögonblicket är kritiskt för regi men, och buru hårdt det än må vara för Napoieon III:s egenkärlek att nödgas med egen hand sönderbryta byggnaden, som han uppför under åren 1851 och 1852 och låtit sanktionera genom tvenne allmänna folkomröstningar — skall han dock endast kunna köpa sig en Galgenfrist genom sin vägran att erkänna den fulla ministeransvarigheten, och historien om de sibyllinska böckerna skall finna sin tilllämpning äfven på det nuvarande Frankrikes moderna förhällanden. Den andre korresp. skrifver: Ingen ser i eftergifterna mer än en början. Härom äro högern och venstern eniga. Om Rouher qvarstannade i kabinettet, skulle hr Du Miral utses till senator och hr Rouher i hans ställe uppträda som kandidat till lagstiftande kåren. Äfven i de andra ka binettsmedlemmarnes intresse skulle sådana befordringar företagas. Frankrike kommer så ledes enligt all sannolikhet först och främst att bli några senatorer och statsråd rikare. Man berättar, att kejsaren sedan de sista valen erhållit trån medlemmar af lagstiftande kåren några och tjugo skrifvelser rörande den allmänna ställningen inom landet. Samtliga härröra från trogna anhängare af dynastien och alla uttala sig för nödvändigheten af omfattande förändringar ... Vensterns hållning berömmes; den har trädt åt sidan, för att icke hindra verkningen af underhandlingarne mellan regeringen och det mot henne icke afgjordt sientliga mellanpartiet. Men då de båda blifvit eniga, skall den framträda med sina anspråk, Den skall i första rummet begära ett at folket valdt kommunalråd för Paris och de andra stora städerna. Men nog om dessa händelser, hvilka vi skola följa med all den uppmärksamhet, deras vigt krätver, alldenstund ändrade regimeförhållanden i Frankrike ovilkorligen måste komma att inverka på den allmänna ställningen äfven annorstädes i vår verldsdel. Från Brest meddelas d. 12 d:s kl. 10 e. m. följande telegram från Great Kastern. I följd af dimma måste vi utlägga ännu en boj. — Vi befinna oss sannolikt 10 sjömil från den olats der kahaln alall hananliteac 3