Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. För några dagar sedan kom en karl, hvars utseende ej hörde till de mest förtroondeväckande, ledande med en ko till slagtaremästaren John Svensson och utbjöd densamma till salu. Då han ej kunde på tillfredsställande sätt redogöra för åtkomsten af djuret blef han anhållen och uppförd i polisen, hvarest han erkände följande: Torparen Carl Olsson under Partilled hade en vacker dag kommit till honom, hvars namn var Aug. Andersson, och i vältaliga ord skildrat, hvilken präktig affär den skulle göra som blesve egare till en ko, hvilken tillhörde torparen Johannes Andersson på Baoken under Partilled. Som ingendera hade penningar att köpa kreaturet för, var naturligtvis Carl Olssons mening den, att det skulle stjälas, en id som Carl Olsson nu öfverlemnade åt Aug. Anderson att sätta i verket, dervid oegennyttigt för sig sjelf betingande hälften af vinsten på affären. I denna mening uppfattade också Andersson den andres framsiällning och påföljande natt begåfvo de sig ganska riktigt ut på ängen der kon betade och togo den med sig. Så tillvida bade de, såsom de tyckte, lyckligt gevomtört sin uppgift, men ännu återstod att lå kou so såld, ty det var hennes penningvärde som egentligen lekte dem i hågen. De begåäfvo sig sålunda inåt staden och på vägen dit utbjod Olsson sjelf kon i Redbergelid hos en olagtare derstädes, hvilket sedermera i polisen af denne äfven bekräftades. Slagtaren afslog affären. Men hunnen dit ville Olsson, som syoes haft en viss respekt för vår polis, icke följa med langre, utan skickade Andersson att ensam realisera kon j staden. Såsom man sett råkade också A. i fällan på kuppen. Målet remitterades till vederbörlig domstol. — Urwakaren P. J. Wallen märkte härom dagen att tvenne ankargångsur af silfver. hvilka han värdorade till 25 rdr hvartdera, försvunnit der de haft sin plats på ett bord i hans verkstad. Då på samma gång en urmakeriarbetaro C. W. Lundgron, som hav sedan nio månader användt på verkstaden, icke dit återvände och tillochmed hade försvunnit från sin bostad, hade han allt skäl att misstänka denne för stölden. Polisen lyckades att få teg i Lundgren, och han erkände genast ganska beskedligt, att han begått stölden samt sedermera pantsatt uren. De på detisätt erhällna penningarne had han dels användt atiLl inköp af kläder, dels förskingrat, utom sex riksdaler med hvilka han ämnat begilva sig ombord på en norsk ångbåt och resa till Norge. Målot remitterades till rådhusrätten och Lundgren införpassades till cellfängelset. — Kamrer N. Winberg hade anmält att i en förstuga å landeriet Lyckan en grå doffelkappa blifvit honom srånstulon. Någon dag senare ivträdde hos en pantlånare en s. d. artillerist med namnet Gläck och begärde att få belåna en dylik kappa. Han blef gonest på anmälning af pantlånaren anhällen. Han erkände sedermera vid förhör i polisen, att sedan ban jemte en s. d. trumpetare vid namn B.anström varit vid Delsjön för att der söka skaffa sig arbete, något som dock misslyckades, hade han sjelf på återvägen zärt upp på Lyckan och der i förstugan tillgripit kappan, utan att dervid blifva bemärkt. Under tiden stod Brunström nere på vägen oeh väntade på utgånsen af hans expedition, De begåfvo sig sedermera ill pamlänaren. Brunström å sin sida hade ungefär samma beättelse att asgifva. Målet remitterades till rädhusrätten.