— Av Vela YJII51 IVIUNAR VI IA UC DALTTC landsortsteatrarne. Från Utlandet, Några få dagar till, kanske redan i dag, och Europa skall vara fästadt vid Amerika med ännu en ny andens vigselring, med hvars tillhjelp de skola kunna yttermera ena sina intressen och sammanknyta sina ömsesidiga förhållanden. Great Eastern befann sig redan häromdagen med sin fransk-atlantiska kabel i de amerikanska farvattnen. Den amerikanska strandändan af kabeln nedlades lyckligt d. 4 d:s, så att vid Great Hasternsinträffande den nya telegrafiska förbindelsen mellan de båda jernvägarne skall genast kunna upprättas. Enligt rapport från sjelfva Great Eastern af d. 5 d:s, befann det stora jätteskeppet sig då under 469 3 nordlig bredd och 389 47 vestlig longitud. 1,526 sjömil kabel hade nedsänkts och signalerna med kabeln voro alldeles förträffliga. Menniskan kan i sanning vara stolt öfver att redan blott hundrade år efter ångmaskinsuppfinnaren Watts död eller Humboldts födelse befinna sig på den punkt i närmandet mellan verldens skilda folk och länder, på hvilka hon står. Inför dessa onekligen stora framsteg i den af menniskan helt visst ännu blott anade utvecklingen förblekna märkbart och starkt en mängd af äflanden mellan folken, eller inom folken, eller mellan furstarne, ehuru genom denna friktion mellan folken ofta den elektriska gnista springer fram, hvilken skall i sin mån verka stora förändringar, sedan den för dessa beredt samfundsandans såningsfält. En dylik friktion är kanske den som Ryssland för närvarande erfar på såväl sin östra som sin vestra gräns. Det söker visserligen af alla krafter att utrota det polska elementet, men det finnes dock qvar: det kan ej utrotas. Och ingen klok man i Ryssland döljer för sig, att, då tiden är sullbordad, Polen; ej skall dröja att kasta sig öfver sin fiende och söka hämnas. Det är i medvetande häraf, som Ryssland just med ett nästan frenetisk hat på allt upptänkbart sätt vill tillintetgöra den polska lifsandan — men genom sin grymhet endast vinnande det, att polackarne bli mera eniga och mera beslutna att ännu en gång våga försöket att resa sig. Detta i vestern. I östern är det de upproriska kirgiserna, som tränga på ryssarne, helt säkert med polackar, undsluppna de siberiska grufvorna, i sina leder. Det telegraferas visserligen gång efter annan öfver Petersburg till Europa, att kirgiserna blifvit slagna etc.; men ett faktum är, att de skrida framåt och revoltera den ena Rysslands ok underkastade stammen ester den andra. Det kan möj ligen af denna dubbla friktion i en framtid hinna att bli något, då det ryska samhället väl hunnit laddas riktigt, för att kunna utslunga den gnista, med hvilken frihetens eld skall tändas på ett altare, der man offrar det despotiska czardömet åt friheten. Men när skall den dagen randas? Hvem kan säga det; men visst är, att mången suck ljuder derom från Siberiens blygrufvor, såväl som från de polska hemmen. Att den dagen skall komma, det kan man väl med säkerhet förutsäga, och med ännu större visshet att det förutsagda skall inträffa, än då den forne amerikanske presidenten Andrew Johnson häromdagen i ett tal, som han höll till svar på en för honom gifven serenad, förklarade, att Förenta Staterna närma sig antingen en militärisk diktatur eller en monarki — hvilken utsago för visso ingalunda saknar sannolikhet. Men ännu sannolikare, än att i Ryssland friheten och i Amerika monarkien snart skall födas, är, att Frankrike snart och dertill mycket snart från den personliga regeringen, d. v. 8 från kejsarens envälde, återvänder till den konstitutionela styrelseformen, med hvilken en stark konungaeller kejsaremakt visst icke är så oförenlig, som man möjligen tror i Tuilerierna. Redan vid den sista valrörelsens början anmärkte vi på grund af gjorda iakttagelser, att inom den nya lagstiftande kåren tyngdpunkten med all säkerhet skulle komma att tillfalla det moderat-liberala partiet, om regeringen icke genom ett egensinnigt motstånd dref folket i armarne på den radikala, revolutionära venstern. Liberte för d. 4 d:s säger: För ögonblicket är det mellanpartiet, som beherrskar ställningen. Det liberala författningspartiet skall åtminstone kunna förfoga öfver 150 röster (således mer än hälften). Man kan med rätta påstå, att Frankrikes trosbekännelse för ögonblicket representeras af den vensta centern, Denna center fordrar ett konstitutionelt styrelsesystems införande. Kejsar Napoleon bar ingen annan reträtt, än att stödja sig på detta mellanparti. Han har sjelf förut genom sitt bekanta Januaribref af 1867 visat 1:14Anl aÄf 2 PD mo