ligt Dagens Nyheters uppgift, och då den ej rättades dagen efter, så var den väl åtmmstone temligen exakt. IIuru många af dessa 8,000 i verkligheten bevistade mötet Åsör att öfverlägga om folkets angelägenheter?, eller afhörde och deltogo i öfverläggningarne samt medverkade till resolutionerna, kan ej beräknas, enär den för mötet afsedda lokalen rymde på sin höjd 800 personer. Det märkvärdigaste var utan tvifvel att till mötets ordförande antogs en — prest; men det var också en prestman som knappast eger sin like, nemligen kyrkoherden Ekdahl, under hvars habila ledning det gick raskt undan med lösningen af de annars temligen invecklade samhällsfrågorna, hvilka dock samtlige och omtänksamt blifvit så formulerade, att de till tidens vinnande kund med ja besvaras. Jaropen vunno ökad betydelse och styrka der igenom att de beledsagades af starka hurrarop från dem som stodo tör långt ifrån för att rätt kunna följa med. Enigheten vid resolutionernas fattande var sålunda fullständig. En af deltagarne i mötet, hvilken dittills endast lärer uppträdt i mindre kretsar, bevisade sig vara en ganska utmärkt talare. Hans namn är Leufstedt, till yrket klädmäklare, e ståtlig figur, ung, med mörkt hår och kin skägg, med blixtrande bruna ögon, stark och välljudande stämma och med det oförfärade mod som tillhör en folktalare. Många trodde, då han först uppträdde, att det var frih. Joh. Liljencrantz, med hvilken han, hastigt sedd, har ett visst tycke; men frih. L. vistas vid Marienbad i Böhmen. Hr Leufstedt har nu med ens blifvit så populär bland dem som besökte Ålstensmötet, hans framgång der var så stor, att om han uppställes såsom kandidat vid det blifvande riksdagsmannavalet i hurvudstaden, så blir han sannolikt en ganska farlig medtäflare för hrr Grafström, Svanberg och flera, hvilka långt ifrån hafva så ordet i sin makt som han. Jag tror emellertid att detta folkmöte egentligen var en folkfest; som sådan var den särdeles lyckad. Ångbåtsegarne gjorde briljanta affärer, och emedan endast ett kompani skarpskyttar vapenöfvade sig, så soll endast en regnskur den dagen. Jag måste, huru påkostande det är, bestämdt klandra det ytterst knapphändiga sätt hvarpå Ålstensmötets diskussion refererades i hufvudstadstidningarne. Två skickliga tidningsreferenter åtminstone voro dock närvarande. Visserligen hade icke de hemlighetsfulla tillställarne af mötet styrt om särskild plats för tidningsreferenterna, men de två nyssnämnda armbägade sig dock fram nära intill tribunen, och i den värsta trängseln stodo de rygg mot rygg; äde kunde icke vikan, vej falla kunde de heller, tack vare den kompakta omgilningen. Af allt hvad de antecknade ordagrannt, återgals tyvärr endast några få rader i Dagl. Allehanda, nemligen hr Leufstedts kraftfulla uttryck, när han, efter att i skarpa ordalag ha skildrat det rysliga förtryck som råder i Sverige, förklarade att Första kammaren var ren broms på statsstyrelsens tvåhjuliga velociped:. Jag betviflar icke, att allmänheten skulle funnit sig vida mera intresserade af att i tidningarne få läsa hr Leufstedts originella föredrag, än de välment faderliga råden och erinringarne orm hvad vid folkmöten icke bör diskuteras, Då man här inhemtar huru storartadt ädelmodigt Göteborgs millionärer tid efter annan disponera af sin rikedom till gagn och he der för det samhälle de tillhöra, så beklaga vi både att millionärerna i hufvudstaden äro så fåtaliga, och att de rike män som här finnas visa så föga intresse för det som är storartadt nyttigt. Misstyck e) om vi gripas af en känsla, liknande afund, vid tanken derpå att Göteborg sannolikt långt förr än hufvudstaden får ett eget iritt universitet-. Det blir en skam för hufvudstaden, att den icke ens har velat anvisa några tusen rdr årligen till bekostande af offentliga föreläsningar, utan lät sina representanter tigga medel dertill al staten, Men hvad hufvudstaden saknar är public spirit, och orsaken dertill är att intet söres för att åstadkomma den. Den puerilt-komiska fasa, som en af hufvudstadens ingalunda minst anspråksfulla kronikörer för någon tid sedan antydde sig hysa ör en kosmopolitisk opera och en teater. vå hvilken det språk som der kommer att alas helt visst blir det mesopotamiske sprog, orde nu vara på god väg att lägga sig, de lan dat lualkate he A i 3