Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ötvers. fr. Franskan.) Af sina följeslagare ansatt med frågor, hade Lacheneur slutligen erkännt falskheten af de loften med hvilka han uppeggat de sammansvurna. Han erkände sig ha sagt att Marie-Louise, konungen af Rom och alla kejsardömets marskalker befunno sig i Montaignac, och att detta var en grof osanning. Han erkände sig ha gifvit signal till uppresningen utan utsigt till framgång, utan medel att handla och i det han rent af öfverlemnado allt åt slumpen. Slutligen erkände han att bevekelsegrunden endast varit hans eget hat, det oblidkeliga hat han hyste mot hertigarne af Sairmeuse .. Tio gånger under dessa förskräckliga bekännelser hade bönderna som understödde den kraftlöse Lacheneur varit nära att störta honom utför de bråddjup som omgåfvo deras väg. — Sålunda, tänkte de skummande af raseri är det för att tillfredsställa sitt hat som han låtit slå och massakrera oss alla, som han ruinerat oss och gjort oss olyckliga!. Flyktingarne begåfvo sig till det första hus de fingo se på det sardinska området. ( Forts. fr. N:o 153.