manhet tullhörde de lägsta klasserna, hvaremot de i Milano och Genua arresterade alla tillhörde de mest ansedda familjerna. Under dessa förhållanden är det, som den franska regeringen såväl i Belgien som Schweiz utvecklar en ovanlig verksamhet, för att, om möjligt, få denna hydra krossad, hvilken annars lätt kunde bli af fara för Frankrike, hvars befolkning är så lätt antändlig för rovolutionär eld. v Från Bern i Schweiz skrifves det ock: Underhandlingar ha redan någon tid pågått mellan franska och schweiziska regeringarne ang. en revision af 1828 års fördrag om utvexling af förbrytare och verkställande af civila domar. Underhandlingarne tyckas, hvad den andra punkten angår, vara afslutade, och det nya fördraget derom har för några dagar sedan undertecknats i Paris. Men man bar ännu icke blifvit ense om utvexlingsfrågan, och detta af följande skäl: regeringarne äro visserligen i ailmänhet mera eftergifvande än förut, hvad utlemnandet af förbrytare beträffar, i det att de med skäl erkänna, att asylrätten icke bör skydda uppenbara skurkar. Vissa lagöfverträdelser och brott ha likväl alltid ansetts betryggade genom asylrätten; detta är isynnerhet fallet med alla lagöfverträdelser af politisk karakter. Men det kan råda olika meningar om, huruvida den eller den öfverträdelsen har en politisk karakter eller icke. Den franska regeringen sökte nu att begagna sig af revisionen af 1828 års fördrag till att få Schweiz till att gå in på att räkna vissa handlingar, såsom sammansvärjningar, mordförsök mot en suveräns lif o. fl., till de lagöfverträdelser, som kunde föranleda en utlemning. Men förbundsrådet har bestämdt alslagit detta, emedan Schweiz alltid tillagt dylika handlingar en politisk karakter, som tillförsäkrar dem asylrätt. Det tyckes som att den franska regeringen icke har synnerlig utsigt att kunna genomdriiva sin åsigt. Förbundsrådet har åtminstone afgjordt uttalat sig deremot och har hela den allmänna menangen på sin sida. Hvad beträffar ställningen i detta fall vill Belgien, har Frankrike länge sökt att i Brussel genomdrifva beslut, som skulle undertrycka den mot kejsardömet riktade skandalpres-on derstädes. Men Frankrike har här kunnat uppträda med desto större kraft, som Belg en icke är synnerligt populärt i Europa och dess hållning mot Frankrike i flera fall visat sig mer än till hälften fientlig. Vi behötva ej erinra om den mot Frankrike riktade fästvingen i Antwerpen, hvilken belgiska regeringen lät oaktadt Frankrikes motstånd och sitt eget folks motvilja anlägga, och nu senast dess styfva motstånd mot vissa lättnader i trafiken, som franska regeringen vill genom öfverenskommelser med de belgiska jernvägarne genomdrifva. Det är icke omöjligt, att Napoleon begagnar jernvägsfrågan såsom medel att med den trycka på Belgien till eftergifvenhet. Också har man derstädes funnit det vara vål opassande att tillåta de skamlosaste smädeskrifter utbredas, ännu medan man ligger i vänskaplig underhandling med en makt, som representeras af de smädade. Belg ska regeringen har derföre uppmanat Henri Rochefort och andra skribenter af hans art att yttra sig mera moderat. Men härmed är Frankrike icke belåtet, utan vill, att Belgien skall utvisa nämnda pasqvillskrifvare samt ingå ett formligt sördrag i detta hänseende. Det förljudes, att belgiske ministern i London, de Beaulieu, på engelske u trikesministerns uppmaning afrest till Brussel och sökt att stämma hotvet derstädes till eftergift, emedan Frankrike snart icke längre vill visa sig artigt. Man har ännu icke erfarit, huruvida Frankrike haft någon framgång i sina bemödanden: såväl flyktingsfrågan som jernvägsfrågan stå synbarligen stilla. Men stämningen är å ömse sidor ganska bitter, och man öfverhopar genom legda tidningar hvarandra med beskyllningar, hvilka man visserligen sedan låter oficielt vederlägga — men för sent, ty de ha lå redan lemnat gadden qvar i såret. Under lessa förhållanden är det icke underligt, om krigiska rykten åter börja sörnimmas. Sålunda eter det i Paris d. 28 Juni, att den franska pansarflottan i Cherbourg sått sig de sjökort Iillsända som lemna noggranna upplysningar Oom Nordsjöns kustbildning, och att en engelsk lotta afgått till Antwerpen, för att skydda Belgien. Sjelfva den ofsiciösa franska orgaen Constitutionnel påstod, att betydande ustningar företogos i de engelska hamnarne. Men bakom Belgien står icke så mycket ngland som mera Preussen, och det är temigen visst, att den tvärsäkra stämningen i Berlin gifvit med sig, isynnerhet som äfven r. Beust låtit offentliggöra en depesch till öterrikiske ministern i Brissel, hvari han uppnanar denne att äfven för sin del intala beliska regeringen att göra eftergifter för Frankike, emedan annars lätt krigsfara kan upptå. Det återstår nu att se, om Preussen skall 24 18.... fr