trupperna af konungen, prinsen af Anhalt eh hertigen af Dalarne, hvilken senare sedermera tl fots åtföljde kadettbataljonen. — Vädret, som vid marschen från hufvudstaden var särdeles ogynnsamt. blef frampå förmiddagen ganska vackert, så att då trupperna kl. 11 framkommo till Sollentuna kyrka voro molnen skingrade och solen sken vänligt och klart. Här gjordes balt och hvarje truppafdelning intog de dem anvista platser, för att der söka nödig hvila och vederqvickelse. Egarionan af Sollentunaholm hade välvilligt lätit uppbygga en ståtlig och rymlig löfsal, som äfven med tacksamhet af trupperna begagnades. Kadettbataljonen och norska skarpskyttekompaniet rastade vid Rotebro. Konungen jemte svit frukosterade i en täck löfbacke i närheten af samma ställe. Endast norska skarpskyttarne tältade; de andra uppgjorde eldar och torkade vid dem sina våta kläder. Om truppen vid framkomsten hit var något modfälld och trött, blef den dock efter någon hvila åter munter och liflig, och svenska krigarens vanliga glädtighet och frimodighet återkom, så att mom kort sjöngs, dansades och gjordes lekar. Det hela företedde en vacker och högtidlig anblick samt meddelade äfven åt de många åskådarne af denna lifliga tafla en glädt g sinnesstämning. Konungen besökte under rasten de olika regementana; samtalade med några af traktens dannemän och gjorde sig derunder underrättad om åtskilliga förhållanden. Konungen och prinsen af Anhalt begåfvo sig redan kl. 1 till Rosersberg, för att der mottaga de k. damerna, som skulle anlända dit sjövaägen. Såväl vid ankomsten till Rotebro som vid afresan derifrän helsades konungen med styckeskott från den närbelägna egendomen Rotsunda, hvars egare dessutom med flaggor hade prydt sjelfva corps de logiet och platsen, på hvilken kanonerna voro placerade. Kl. half 3 uppbröto trupperna och fortsatte marschen under klingande spel. Hertigen af Dalarne åtföljde nu liksom förut till fots kadettbataljonen. Framkomsten till Rosersberg var beräkvad till kl. half 6, der goutår var anordnad för belälet och sörsriskningar för truppen. I går (Tisdag) kl. half 5 på morgonen skulle uppbrottet ske och hemmarschen derifrån anträdas. — Vi kunna ej annat än loforda truppernas hurtighet och så att säga fransyska liflighet och turnyr, som bevisar att soldaten älskar sådana faältöfningar, att ett godt förhållande råder mellan befäl och trupp och att hans bildningsgrad allt mer och mer höjes och sorådlas. — HFontonierbataljonen uttryckte i Måndags från sitt läger å Ladugårdsgärdet och företog en utmarsch till Skurusundet, öfver hvilket under dagens lopp bro slogs och sedermera uppress. Öfver natten bivuakerade manskapet i en närbelägen skog. Tisdagen på morgonen anträddes återtåget och marschen ställdes till Svindersvik utanför Danviken, der bro ånyo slogs och upprefs, hvarefter manskapet rodde till Ladugårdsgärdet och åter inryckte i sitt läger. Oaktadt väderleken hvarken dag eller natt var den bästa, prisas dock manskapets hållning som högst berömvärd. — Under firma Stockholms isbolag har i hufvudstaden etablerat sig ett bolag, hvars ändamål är att afhjelpa ett länge kändt behof, nemligen att under den varma årstiden tillhandahålla allmänheten is till billigt bris. Bolaget har sitt kontor vid Svartmangatan. — IIr Wilhelm Davidsson gaf för några dagar sedan middag på Hasselbacken med anledning deraf att hans hushållerska Carin Westerberg, som hos honom tjenat i 27 år, blifvit hugnad med Patriotiska sällskapets stora silfvermedalj. Innan medaljen tillställdes henne af sällskapets v. ordförande, f. d. landshöfd. Gynther, yttrade hr Davidsson några tacksamhetens ord till sin trotjenarinna, hvarjemte han tillförsäkrade henne en lifränta af 150 rdr om året. Till middagen voro delegerade af Patriotiska sällskapets direktion och ett mindre antal andra gäster inbjudna. — I Måndage afton hade hr Hinnå till representationen i hans cirkus å Djurgården inbjudit läraren, lärarinnorna och ett större antal af eleverna vid Manilla, hvilka under aftonen undfägnades med förfriskningar af Hasselbackens egare. — Dag. Nyh. för igår meddelar om utslagets fällande i majestätsbrottsmålet soljande: Då målet uppropades inställdes tidningen Fäderneslandets ansvarige utgifvare, mureriarbetaren Dalhammar, och fick han, innan domen afkunnades, afgifva sin lefnadsbeskrifning. Genom den upplystes, att D. är född d. 3 Sept. 1813 i Westerås, af okända föräldrar; till sitt 16:de år vistades ban hos en i Romsartuna boende grenadier och dennes hustru; derefter hade han tjenat som drang å flera ställen i Upland och Westmanland, till dess ban år 1842 bosatte sig i Stockholm, der han började med att lära sig murerihandtverket hos en mureriälderman Hedvall. Nägen fast anställning hade ban ej haft sedan början af 1860-talet, efter hvilken tid han endast haft tiltfällig sysselsättning som murare. De senare åren af sjukdom hindrad att arbeta, hade han lefvat af de inkomster, som beredts honom för hans uppträdande som ansvarig utgifvare för tidvingen Faderneslandat. Slutligen upplyste Dalhammar, att han har hustru och två barn. Utslag alkunnades härefter och dömdes Dalhammar, enär juryn med ja besvarat frågan: om den anklagade vore skyldig att stända ansvar enligt 3 5 4 mom, tryckfrihetsförordningen, jemförd med 9 kap. 5 5 eatrafflagen, att bållas till straffarbete i 2 år, Dalhammer häktades genast, oaktadt tidningen Fäderneslandets förläggare, boktryckaren Hagström, genom ombud anhöll att få ställa borgen för D. med rättiehot för denne att tillsvidare få vistas på fri fot.