Vi omnämnde i Onsdagstidningen i korthet äfven det emottagande, som kom Kristianiafararne till del i Wenersborg, och lemna nu, efter läns-tidningen, en mera detaljerad skildring härötver: Sedan ett Jakande svar på det till Selfle afsända inbjudningstelegrammet ingaft. uppstod frågan: hvar finna en lokal stor nog att rymma hundratals värdar och gäster? Man hade visserngen bestämt att emottagandet skulle ske ute i sa luften i vestra parkanläggningen, men himlen var mulen och under 10rmiadagen föllo flera regnkurar. Emellertid hade arrangorerna, beredda pa alla eventualiteter, jörhyrt stauskällarens Ölvervåning, men vidtogo duck anordningar för festens firande i det fria. Fyra särskilta boid med balar och glas emellan en hel Floras park ul blommor bletvo saledes uppställda uti vestra plantaget, midt uti sjelfva kordet? eller under den runacl der löfhvaliven öppna sig och himlen sjeli hvälfver sin blaa döm ölvor parkens. En telarC. imväld i en frisk gröuska al 101, var uppställd ett stycke rar borden, och bör allt var orunadt, tycktes soten vilja skänka sitt bifall derat, emedan hon biocksde Väniat fram ur molnen och gaf lotte om uppenallsvader. K.. 7 började gator och torg att hwumla af solk, vch emo dan man blifvit underkunnig om att de väntade kära gästerna aflgatt fran Selfle kl. 2.15 e. m., så beräkvades att de burde vara framme omkr, kl. 8. Vid namnae vd tyllocs hela norra kajen och hamntorget af on langtande, ovanligt talrik menniskuskara. Fovsternpa vid Drottninggatan, der taget skulle ga sram, pryddes af hougtidsklauna damer; valda värdar 101 festen och skarpskyuemusiken inväntade de resande på sjullva kajplattormen. Torget och plantaget voro redan tili storre delen inkräktade at skådelystna. Snart upptäcktes -Byelfven?, som hide otoppat vid Bastungen och inväntade SålbOd4. Elter det de båda angarne, som voro festligt smyckade med flaggor, vimplur och lof, uppkommit i linie, skredo de långsamt in i hamnen, under det folkmängden på stranden välkomnade dem med ett jublande burra, som al de glada ynglingarne på samma sätt besvarades. IHastvigi voro ue i land och värdar och gäster tågade nu under en lifvaude marsch, uppspelt al skurpskyttemusiken, från hamnen, och Drottninggatan — från hvars fönster damerna v sstade med nasdukarne de anlande ett välkommen, som af resenärerna med kraftigt hurra besvarades — uppfore in på plandaget, der de af rådmannen v. håradshofd. J. Börjeson, som uppträdt i ta larestolen, a stadens vägnar helsades våälkomna och ett leive utbragtes för Lunds och Kopenbamus studenter. Kandidat P. Hansen fattade derefter glaset, uppsteg och tackade i vältaliga ord för det rescnärerna blifvit inbjudna att bese den vackra staden, omnämnde, huru deras resa var ett triumftag och emottagandet öfverallt hjertligt, uppriktigt m. m.. samt slutade med: Ålefvo Wenersborgs och dess inbyggare. Prof. Ask tackade a Lundastudenternavägnar: framställde den frågan hvarfore man sa hjer:igt emottagit de unga; var det, sade han, för det de utfört någon stor handling ?...eller för det att d voro främlingar? .. eller för att få höra deras sång? Nej, det var för att de voro studenter; derpå tackade alaren ännu en gång, försäkrade att Wenersborg var kändt såsom ett samhälle, som alltid med välvilja och ntresso omfattat vetenskaperna och deras idkare o. s. . samt slutade med ett -lesve Wenersborg!Landsnöfdingen grefve E. Sparre intog nu talarestolen och visade med historiens vittnesbörd, huru de skanainaviska regeringarne fordom med våldsmakt velat samnanföra folken till en politisk törening, en plan. om dock strandade, emedan den ej var byggd på len rätta grunden, de nationella sympatierna, erinade, att den tid pu var kommen, då folken sjelfva, kärnan af nationerna, på ölvertygelseng och vetandeläg skola knyta ett fust och oslitligt skandinaviskt nhetsband. Tal. yttrade till sist: -lefve do män. om arbeta för den tanken: en skandinavisk enhet vägabragt genom folken! Ploug besvarade skålen i amma soda och slutligen höjde br J IIeberg glaset ill en i våltaliga ord framsagd afskesshelsning til le resande, hvarpå dessa åter begafvo sig ombord och ortsa:te färden.