— Hvad är detta? utbrast hertigen i det han kastade en yredgad blick på åhörarne. Ingen yttrade ett ord till svar. — Vid minsta buller låter jag utrymma salen, tillade herr de Sairmeuse. Och ni, anklagade, hvad har ni att säga till ert rättfärdigande efter fröken de Courtomieus förkrossande vittuesmål? — Intet? ... mumlade baronen. — Ni erkänner sålunda? ... En gång utom salen hade abbe Midon anförtrott Maurice till de tre officerarne på half sold, hvilka på sin heder lofvat att föra honom tillbaka till hotellet och der qvarhålla honom med eller mot hans vilja. Lugnad i detta afseende kom presten tillbaka in i salongen just i lagom tid för att se baron d Escorval sätta sig utan att svara, sålunda antydande att han afstod från att längre söka försvara sitt hufvud. Hvad skulle han kannat säga? ... att försvara sig hade ju varit att förråda sin son, på samma gång som han redan sjelf var så komprometterad att han i alla händelser ej kunde räddas ... Ända tills nu hade det ej funnits en enda bland åhörarne, som ej trott på baronens fullkomliga oskuld. Var han således brottslig? ... Hans resignation borde uppväcka den tron; några trodde det. Men medlemmarne af kommissionen, som märkt Maurices rörelse, kunde ej underlåta att misstänka sanna förhållandet. De tego emellertid. Alla affärer af detta slag ha sina mörka och hemlig