Herr Lecoq . Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Att icke uppenbara en sammansvärjning var detsamma som echavotten ... Baron dEScorval hade så att säga undertecknat sin egen dödsdom. Underbara nyck af ödet!... Han var oskyldig, och dock blef han under ransakningens gång den ende bland alla de anklagade som en ordentlig domstol iugligen kunnat döma till döden. Maurice och abbå Midon blefvo utom sig öfver denna sjelfuppoffring, men Chanlouineau, som vändt sig mot dem, hade ännu på läpparne sitt förtröstansfulla smål-ende. Hvad hoppades han väl nu, då allt hopp tycktes vara förbi? ... Men kommissionen triumferade och hertig de sairmeuse lade öppet sin glädje i dagen. — Nåväl, mina herrar!... sade han till advokaterna i hånfull ton. Advokaterna kunde ej dölja sin nedslagenhet, men de försökte icke destomindre bestrida värdet af sin klients förklaring. Han hade sagt att han misstänkte komplotten, ej att han kände den .... Det var oj samma sak. . ! Firts. fr. N:o 138