oflentliggörande har trifzelsutan biuragit till dare, då de nya fioch rättigheterna träldo i vor samhet, alldeles som det gallt ett kemiskt experimen sj kortligen, hos dem som städse, då Jäsningsämnet kem i oro, kastade ansvaret härför öfver på kejsaren, i st f. act anklaga sn egen svachet. Det var snarare dessa män, som omedvetet förrådde friheten, än agitatorerna. Efter detta angrepp på ministrarne framhåller Persigny, att friheten endast kan grundläggas, då regeringen städse är på sin post, tor att hindra hvarje lagöfverträdelse och skrider med orubblig sasthet till verket. Han säger vidare: Regeringen har visat sig svag, rådlös och försagd, och derför hu en del af folket föraktat henne. Å andra sidan stodo några individer, hvilka kanske icke hade något verkligt värde, men de vägade trotsa en stor regering, och folket, som isynnerhet ärar modet, beundrade dem såsom hjeltar. Det har kunnat taga storligen fel, men dess uppfattning har icke desto mindre sitt ursprung i nationens ridderliga karakter. Folket har dessutom med en sällsam instinkt, hvilken kan tjena oss till en lexa, ringaktat dem, som äro stora i vältalighet, men små, då man betraktar deras gerningar. Den närvarande situationen erbjuder derfor intet, som kan oroa en fast och bestämd regeri Bakom oppositionens röstsedlar ligger ingen idå. men en koalition af lidelser, begår och upphet: de känslor. I ett så demokratiskt land som Frankrike skulle det vara det största vansinne, om denna koalition vågade trotsa den offentliga makten. Det är endast striden mellan iicerna, som är tarlig, derför att den allena kan alla entusiasm, hjoltemod och sjelfuppostring. Men etter en hundraärig strid ha de revolutionära idaerna inträngt i det allmänna medvetandet, och det ges ej längre några stora brytningar. Kej g. saren kan derför frimodigt gå framåt på den liberala bana, som han betrådt; men han bör äfvenledes vända sig till en helt ny generation, som är ung, kraftig, intelligent och framför allt har mod och ofvertygelse. Detta bref tager sig alldeles ut som ett ministerprogram, säger en tidning, och dess att gifva ryktena om ett ministerskitte nytt lit i Paris. Det berättas jemvål att han til kejsaren öfverlemnat ett memorandum, i hvi ket han utforligt uttalar sig rörande den poli tik, som kejsardömet bör folja elter valen. Troligen är ministörens ställning temligen ski kad, ehuru kejsaren skall söka undvika hvarje sken at att böja sig för en tryckning utifrån. Om den i Englands öfverhus pågående diskussionen om den irländska kyrkobillen skrets d. 14 d:s: IIuset är nära fulltaligt. Läktarne äro ölversyllda. Prinsen och prinsessan at Wales bevista sammanträdet. Åf det konservativa partiets medlemmar inlemnas talrika monsterpetitioner mot den irländska kyrkobillen, deribland en petition från Liverpool med 25,000 och en annan från Manchester med 20—30,000 underskrifter. Lord Granville föreslår i ett långt tal andra läsningen af billen. Lord Ilarrowby föreslår dess törkastande. Man väntar, att omröstningen skulle kunna ega rum såsom i dag. 1D. 15:de, på morgonen: I går afton försvarade lorderna Clarendon och Romily förslaget i den af Underhuset aflattaue 101-— uuen, under det lorderna Redelitte, Carnarvon och erkebiskopen af Canterbury talade för anta gandet med älskilliga ändringstorslag. Lord leutland sorordade sorslagets sorkastande. I Birmingbam hölls d. 14 ett stormandoe möte ang. den irländska kyrkobillen. Utt otverhuset hotande bref från Bright upplistes å detsamma. Ungerns underhus har till medlemmar af delegationen uteslutande valt avhängare at Deak. Huset har antagit ett väckt förslag om guldmynt med francen till enhet. På en gjord förfrågan angående föreg krigsrustningar för milltärgrånsen samt eröfsingslust i afscende på Bosnien, har minister presidenten förrtekat dessa rustningar och sagt: Osterrike och Ungern önska gentemot Orienten fredens uppråtthållande och non-interventionspolitiken, hvilken dock måste finna sina gränser om andra makter skulle intervenera. — Rekryteringslagen blet derpå antagon. Från Portugal skritves, att konung Ferdinand är emot en törmälning mellan inlanten August och hertigens af Montpensier dotter, hvartör förslaget uppgitvits. Spaniens cortes ha med stor majoritet valt Serrano till regent. Under förhandlingarne i denna fråga förklarade Topete geni emot republikanen Castelar, att hvarken han eller hans kolleger tänkte påtvinga landet någon regent. Altgörandet tillkommer uteslutande cortes, men han sade sig likväl tro, att ; Montpensiers upphöjande på tronen skulle vara den enda lösningen. na i i i i t 192 2 A. Statnrnaa onaoäsÅantf happ an.